Om DN, agendasättande journalister och Fake News, del II

Wolodarski blommor

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

*

”Journalisterna och journalistiken är frihetens väktare och om de fråntas möjligheterna att göra sina jobb på grund av hat eller hot eller på grund av att deras journalistik ifrågasätts då har väktarna – de som ska försvara vår demokrati – förlorat sin kraft”, säger Alice Bah Kuhnke i en intervju i Eskilstunakuriren.

Sug på den illaluktande karamellen en stund.

Vi ”vanliga” människor ska tydligen inte ens tillåtas ifrågasätta det vi hör och läser från medierna, om jag tolkar den havererade kultur- och demokratiministern rätt.

När jag hör ordet ”källkritik” blir jag f-n i  mig rädd. För vad har små tidskrifter eller tyckare på sociala medier att sätta emot när det gäller gamla etablerade jättar som DN eller SVT?

Och det som blir kvar är regimtrogna propagandaorgan och deras lydiga medlöpare, i form av bland annat nationalekonomen Henrik Schyffert, omvärldsanalytikern Malena Ernman och den övriga PK-maffian. Plus alla andra ”vanliga” människor som utgår från att det som står i tidningen stämmer.

mobil.dn.se%2Fledare%2Fsignerat%2Fpeter-wolodarski-vad-sa-du-gar-sverige-bra-det-kan-inte-stamma%2F

I en lätt föreläsande ton förklarar Wolodarski för sina läsare att Sverige minsann haft god tillväxt sedan 1990-talets mitt och att det skulle vara en stor överraskning för dem som var med då.

”Om någon sagt att den svenska ekonomin skulle växa med drygt 50 procent under de kommande två decennierna skulle personen ha avfärdats som verklighetsfrånvänd.”

50 procent tillväxt på tjugotvå år är knappt 1,9 procents ekonomisk tillväxt per år.
Med blicken mot historien är det naturligtvis helt fel att påstå att en sådan tillväxttakt skulle vara ”verklighetsfrånvänd.”

Tillväxten i svensk ekonomi har inte varit jämn sedan 1970, men den har i snitt uppgått till drygt två procent av BNP.

Enligt SCB har BNP/capita, alltså välståndet per person, stigit med hela 52 procent mellan 1993 och 2014, rensat för inflation

Grundfelet: två decennier är 20 år – men Wolodarski använder en tidsserie på 21 år!? Vilken bluff!

DN har nu vid flera tillfällen valt att läsa av kraftigt varierande tidsserier på ett sätt som förefaller passa tidningens agenda:

– DNs egen faktagranskning vad gäller utvecklingen av dödligt våld i Sverige. Genom att läsa av vid de två år som passade DNs tes bäst fick man fram en kraftig minskning när det i verkligheten är en i princip vågrät linje.

Det här är ju väldigt billigt. Den forskare som gör något sådant står inte högt i kurs. Nu är DN ingen forskningsinstitution, men nog kunde man förvänta sig att ett så pass spritt organ som DN, som dessutom har goda traditioner och hög svansföring, håller sig för god för sådana här dumheter?

*
Wolodarski vill så gärna klämma in 1993 som startår för att få en flygande start … då får Wolodarski in ett superår som startbonus. Bra för agendan, Malena Ernman , Schyffert, Magnus Betner, Perlenberg o Viktor Banke med flera tänkare inom ekonomisk politik retweetar då nöjt evangeliet.

Korrekt vore att ha 1994 som startår för 2 decennier – ökningen blir då mer modesta 47%. Från 275.600 år 1994 till 404100 år 2014. Den årliga ökningen av BNP per capita blir cirka 1,9 procent. ( compound annual growth rate)
Är det sensationellt bra ? Nej det är under snittet sedan 1950 i Sverige – som är plus 2,1 procent per år. ”Avfärdats som verklighetsfrånvänd” skrev Wolodarski… skrämmande obegåvat av herrn, men går hem i twitterstugorna.

Henrik Schyffert
‏@Schyffert
Sverige rikare än nånsin! Ingen systemkollaps i sikte! Ingen nationell undergång heller! SÅ LUGNA ER THE FUCK DOWN! http://prio.dn.se/prio/2015-12-06/he…ge-bra-det-kan

https://twitter.com/Schyffert/status/673440758746243073

Som nämnts har BNP per capita stått helt still sen 2007, förtigs av Wolodarski.
Stark BNP nu beror på en köpfest som finansieras med lån – alla lånar , stat typ 70 miljarder o plundrar egendom för miljarder, kommun lånar runt 30 miljarder o hushållen ökar lånen med 7% allt per år. Där är huvudgrunden för stark BNP senaste året – som till stor beror på jobb i flyktingindustrin.

Som vanligt blandar Wolodarski äpplen med päron. Att BNP ökar kraftigt beror på att statens transfereringar ökar lavinartat med de katastrofala migrationskostnader som stat- landsting- och kommuner medför.

BNP per capita är det som skall jämföras med. Man kan jämföra DN:s siffror med Sandvikensrapporten och DN:s OECD-rapport

Trist att DN använder rent DDR-trams i Wolodarskis siffror.

*
Dessutom räknas inte asylsökande till befolkningen innan de fått asyl och folkbokförts. Antal människor i Sverige har ju som vi alla vet ökat explosionsartat, vilket givetvis leder till en ökad konsumtion och investeringsutgifter som inte beaktas i denna statistik. Därför också helt missvisande, i och med att Wolodarski försöker göra en poäng av just det att flyktingströmmen inte skulle ha någon väsentlig inverkan på den svenska ekonomin.

Jag tycker också att man kan ifrågasätta tillväxten per capita, eftersom räkenskaperna i sig kan vara missvisande. Som någon skrev tidigare, så kunde Sovjetunionen prestera höga tillväxttal per capita genom att producera pansarvagnar och annan utrustning för krigsföring, som den stora konsumentmassan inte har någon nytta av. På samma sätt kan flyktinginvandringen idag ta resurser till den mån att det tränger ut andra utgifter som är av större nytta för den stora konsumerande massan. Det fångar inte BNP per capita.

Längre ner i ledaren säger han att vi har råd med stora satsningar eftersom vår skuldsättningsgrad är låg i ett internationellt perspektiv.

Nu är det ju så att det inte är Sverige som har en onödigt låg skuldsättningsgrad utan att det är en rad länder som har så hög skuldsättning att det är oklart om de kommer att klara sig.

Det är just sådana tongångar som Wolodarski för fram (”vi har minsann råd”) som fått ett antal länder att överbelåna sig.

Wolodarski säger att börsen har gått bra de senaste månaderna:

”i inrikespolitiken råder kris, men i ekonomin är det fest” – något som också avspeglar sig i Stockholmsbörsens goda utveckling de senaste månaderna.

Men de senaste sju-åtta månaderna har Stockholmsbörsen backat nästan 20 procent. Och den 30- dagarsperiod som föregick Wolodarskis ledare gick börsen plus/minus noll.

Så vad har Wolodarski gjort: jo för att få täckning för sitt uttalande har han plockat den absolut lägsta punkten det senaste halvåret – det var en kort och tillfällig dip – och jämfört den med en lokal topp ett par månader senare.

Men börsindex utgör en kraftigt svängande tidsserie, och det är inget annat än durkdrivet fusk att plocka enstaka, avvikande punkter för att bevisa sin (felaktiga) tes.

I denna fråga kan man knappast ifrågasätta att Wolodarski fuskar. Men varför gör han det? Fusket är ju lika primitivt som grovt och kommer öbönhörligen att avslöjas.

Det är väldigt tragiskt att se hur lågt DN har sjunkit med sånt här trams som en normalbegåvad person – man behöver inte ens vara ekonom – plockar isär på några minuter.

Det har liksom ingen koppling till verkligheten alls utan är enbart en ren propagandakonstruktion. I synnerhet BNP är problematiskt eftersom befolkningsökning av naturliga skäl ökar BNP då fler människor konsumerar mer, men det innebär ju inte att landet blir rikare. Tvärtom vilket man ser på BNP per capita. De flesta kan nog begripa att ett inflöde av invånare som sitter på soffan inte är positivt ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi tjänar inte pengar för att vi utöver allt annat måste ge även dem mat, sjukvård, kläder, lägenhet o.s.v.

Jag vet inte vad Wolodarski har för fel i huvudet men han har gått all in på det här tramset. När till och med regeringen och delar av Miljöpartiet har insett att de här volymerna innebär att samhället håller på att braka ihop, så står Wolodarski kvar som en medeltida dåre och mässar migrationens evangelium med långt skägg och psalmbok. Så man undrar: är han släkt med Reinfeldt eller blev han bara tappad som barn?

Det är ju därtill inte första gången DN släpper rena propagandaartiklar som är helt verklighetsbefriade, vilket jag tycker känns väldigt olustigt. Det var ju DN som lanserade idén om ”trygghetsförnekare” om människor som går emot tidningens bisarra åsikt att samhället blivit så mycket tryggare, trots att allt pekar på motsatsen.

Wolodarski väljer såklart att prata om BNP/capita startpunkt som botten av 90-talets depression och slutpunkt idag. Det han inte berättar i och med det är att kurvan är svagt sluttande sedan 2007.
(http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Eko…NP-per-capita/)

Sen att Sverige skulle ha låg skuldsättningsgrad är ju också en stor lögn, staten har en låg skuldssättninggrad medan landet som helhet (medborgare + företag) har lån till utländska aktörer som ligger på runt 200% av BNP vilket är topp 15 i världen eller någonting sånt. Det är klart att detta kommer sluta väldigt illa.
(https://en.wikipedia.org/wiki/List_o…_external_debt)

Klar att BNP ökar om man tar in 500.000 invandrare, men det är BNP per capita som avgör om landet är rikt. Detta brukar liberaler sällan nämna eftersom de räknar med att vanligt folk inte förstår ekonomi.

Tittade lite närmare på vad som räknas in i ”per capita”.
Enligt SCB är det alla som är folkbokförda i Sverige, vilket 2015 angavs som 9,7 miljoner. Men asylsökande är inte folkbokförda i Sverige, och kommer alltså inte med, medan de genom sin vistelse i Sverige förstås bidrar till landets produktion och konsumtion (om än det förra bara indirekt). Deras egna köpkraft är väl inte så imponerande, men kostnaden för att hålla ett ensamkommande vuxet ”barn” i enlighet med lagen är däremot avsevärd, vilket ändå gör asylsökandes indirekta konsumtion något att räkna med.

Antalet asylsökande som för tillfället befinner sig i Sverige och bidrar till BNP är per 1/12 enligt Migrationsverket 170.000 och kan antas ha stigit något sedan det tredje kvartal Wolodarski nämner som särskilt framstående vad gäller BNP. Antalet asylsökande i landet kan antas ha stigit avsevärt under 2015, då 52.883 ärenden avgjorts samtidigt som 149.028.

Om vi då uppskattar att 100.000 fler människor befann sig i Sverige 3:e kvartalet 2015 jämfört med samma tid 2014, utgör denna siffra diskrepansen mellan konsumerande/producerande människor i Sverige och antalet folkbokförda, dvs. det som är ”capita”.
100.000 är en procent av befolkningen, vilket innebär att bara p g a att antalet asylsökande i landet under 2015 ökat med 1 procent, 1 procentenhet av ökningen i BNP på 3,9% (enligt Wolodarski) motsvaras av 0 procent uppgång i BNP per capita utan handlar om enbart ”befolknings”-ökning.

Subtraherar vi de asylsökande får vi alltså bara en uppgång med 2,9% av BNP mellan 2014 och 2015. Samtidigt producerar dessa människor inget som skänker mervärde, utan det handlar bara om konsumtion som finansieras genom skatter eller upplåning.

Wolodarski låter som Ben Bernanke innan finanskrisen; hans syfte är enbart att flyta fokus från invandringsfrågan.

Det är en väldig skillnad på flyktingkrisen och det privata näringslivets utveckling. De är närmast helt okorrelerade, åtminstone för tillfället. De invandrare som just nu sitter i asylsystemet finns inte i den offentliga statistiken ännu.

Börsen och BNP har visat sig vara usla indikationer på en ekonomis hälsotillstånd. 2006 var ett rekordår på börsen och allt med det andra; två år senare säckade allting ihop totalt och en global depression hotade. Skuldberg ökar BNP, och det är knappast hälsosamt för ekonomin. Det är bostadslån som har drivit den svenska ekonomin de senaste åren.

I veckan bad jag SCB att ta fram BNP per capita-statistik för den svenska ekonomin. När befolkningen växer snabbt kan det ju skapa en klyfta mellan de två måtten, i alla fall kortsiktigt.

Så hur ser skillnaden ut just nu? Jämfört med för ett år sedan växte Sveriges BNP per capita med 2,8 procent tredje kvartalet 2015, också det en mycket god siffra. Det är ungefär 3 procentenheter bättre än Finland, som inte alls haft samma befolkningstillväxt som Sverige.

Kortsiktiga siffror är totalt irrelevanta. Det enda som är intressant är långsiktiga trender för att mäta välståndet bland befolkningen i stort. Sverige är det land där välståndsgapet ökar snabbast, och det är tätt förknippat med invandringen. Det är bara att titta på Malmö; Malmös ekonomi påminner mer om Grekland än om Sverige i övrigt, och medelklassens ökade förmögenhet beror inte på reala löneökningar utan på ökade bostadspriser.

En ny digital sektor, med företag som Spotify, Klarna och King i spetsen, har sedan millennieskiftet gett Sverige ett internationellt rykte som kreativt och dynamiskt. Stockholm rymmer ett globalt lysande IT-kluster, där många utlandsfödda arbetar.

Jämfört med för ett år sedan växte Sveriges BNP per capita med 2,8 procent tredje kvartalet 2015, också det en mycket god siffra. Det är ungefär 3 procentenheter bättre än Finland, som inte alls haft samma befolkningstillväxt som Sverige.

Ja, det jobbar folk med utländskt ursprung i Stockholm. Det gör det även i Helsingfors. Att jämföra Finland och Sveriges ekonomiska tillväxt med avseende på invandringen är så oärligt det kan bli. Det är inte invandringen som är den oberoende variabeln bakom Sveriges tillväxt, och det är inte heller den som ligger bakom Finlands brist på detsamma. Det vet Wolodarski, men han håller tyst om det.

En sågning som heter duga av Svenska dagbladet.

https://unvis.it/svd.se/kvartalsjournalistiken-och-historieskrivningen

Avslutningsvis en färgstark beskrivning av en annan privat tyckare*

Det här är väl ett fint exempel på att tron hos människan är starkare än förnuftet, även hos utbildade människor som ”borde veta bättre”.
Wolle har försvurit sig åt mångkulturreligionen, som enligt de troende ska bringa immanent frälsning och utopia åt folket. När fakta och förnuft talar emot trons grundsatser måste den troende förneka dessa (eller överge sin tro) och kan då ägna sig åt logiska kullerbyttor – och häftiga utfall mot dem som påtalar dem – för att kunna behålla sin tro.

Många hånar kristna som gör just sådant för att kunna hålla kvar vid en föreställning att Gud finns, men rent intellektuellt skiljer sig detta inte från hur de som tror på en immanent väg till frälsning resonerar kring sin ”religion” – vare det kommunister, feminister, libertarianer eller mångkulturtroende.

Ett tydligt tidigare exempel på när den irrationella tron övertrumfar förnuftet, är Sandviken-rapporten, där både Wolle och Ullentott lika triumferande som okritiskt skrev om hur denna ”bevisat” att deras gud finns och att deras religion leder till frälsning, dvs. ekonomiskt välstånd enligt dessa kapitalister.
Den här övningen i tungomålstalande från Wolle är väl lite mindre flagrant tokigheter, men den är av samma låga slag. Det handlar inte om att beskriva verkligheten, utan om att bestämma sig för svaret först och sedan russinplocka siffror som kan ge den lättlurade pöbeln intrycket att resonemanget håller. På samma sätt är det väldigt lätt att bevisa att Gud finns om man utgår ifrån att Han gör det.

Det räcker inte med en examen i nationalekonomi i sig för att genomskåda de här dumheterna, utan man måste dessutom vara icke-troende, dvs. inte tro på mångkulturreligionen som vägen till landets frälsning, utan sätta förnuftet framför tron.

*Alla ovanstående inlägg och kommentarer – utom dem som är hämtade ur tidningar – kommer från Flashback. Fria medier, Twitter och diskussionsmedier som detta är min enda oas i tider av vinklad regimpropaganda och intoleranta godhetsknarkare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.