Miljöpartiets inhumana anhörigpolitik

 

Minns ni den dåvarande borgerliga regeringens uppgörelse år 2011 med MP om invandringspolitiken, den som möjligen kan beskrivas som en ohelig allians?

Det var innan Reinfeldts ”öppna era hjärtan”. Men liksom då väckte han stor uppskattning i vissa läger. Vem hade kunnat tro att det fanns en moderat som inte bara var osjälvisk utan även God!

Många var betydligt mer skeptiska:

Det handlar om att konkurrensutsätta svensk arbetarrörelse, för att pressa ner lönenivåerna och öka företagens vinster. Hundra års facklig kamp har gett hyggliga löner även åt relativt okvalificerade yrken, detta vill somliga råda bot på. Från borgerligt håll hörs ständigt kraven på enkla jobb, med låga löner, för att ”sänka trösklarna” på arbetsmarknaden.

Det är nog det huvudsakliga syftet med vår generösa flyktingpolitik

*

Skulle man gå ut öppet med att man importerar arbetskraft som konkurrerar med de svenska arbetarna, skulle man möta massivt motstånd från både fackföreningarna och politiker på vänsterkanten. Nu har man maskerat projektet i form av flyktingmottagning, det kan ju ingen ha nåt att invända emot om man inte vill förknippas med rasism, nazism och annat. Och det vill ju ingen.

*

Resultatet blir dock det önskade: man har skaffat sig ett lågutbildat låglöneproletariat, folk som är beredda att ta vilket jobb som helst till vilken lön som helst. Speciellt om man kombinerat detta med ”nya enkla jobb” och försämrade bidrag och a-kassa, då har företagen en outsinlig källa billig arbetskraft att ösa ur

Då var det lite enklare att tro på Miljöpartisterna.

– Denna överenskommelse innehåller ett antal förbättringar och innebär att fler människor kommer att kunna bygga sin framtid i Sverige, som deras Maria Ferm uttryckte det.

Genom att låta deras nära och kära följa efter skulle livet underlättas för de flyktingar som hade fått en fristad här i Sverige. Då skulle de slippa oro och kunna koncentrera sig fullt ut på studier och arbetssökande.

Man kommer på sig själv att nicka instämmande. (Dessutom är ju Sverige ett rikt land eller … tja …)

De kommer hit, erbjuds bostad, läkarundersökning, vaccinationer, SFI-undervisning och pengar och så lever de lyckliga i alla sina dagar med sina närmaste familjer. Eller?

De äldsta kvinnorna ser man inte ute så ofta, åtminstone inte här i Malmö. Däremot många unga med barnvagnar, gravidmage och ett eller flera barn i släptåg. De trängs med oss andra på stadens överfulla bussar. Men var håller de äldre hus? Sitter de inne i sina lägenheter och är rädda för att gå ut? Får de kanske inte lämna bostaden för sina ”patriarkala strukturer” till män? Eller är det ett frivilligt val?

När man någon enstaka gång ser någon som skyndar förbi på en trottoar och faktiskt är lite äldre, som tydligen har gett sig iväg från den trångbodda tillvaron i en förort som präglas av våld och kriminalitet, är intrycket ofta inte att de mår särskilt bra.

Jag undrar om Miljöpartiet tänkte hela vägen, så att säga.

En fiktiv liten gumma från Afrikas Horn går till en av Malmös många vårdcentraler för en hälsokontroll.

Muslimska kvinnor

Hennes förra bokning blev inställd eftersom tolken aldrig dök upp. Nu är det dags för ett nytt försök.

Allmänläkaren är försenad och stressad. Han frågar hur det står till:

Det sticker i axlarna och värker i benen när jag går i trappor, och när jag kissar svider det ibland.

Om jag skulle bli allvarligt sjuk vet jag att ambulansen kanske måste invänta polis, och då hinner jag kanske dö under tiden.

Räddningstjänst

Jag mår dåligt av kylan och blåsten och mörkret och är rädd för alla vithyade människor som pratar ett så konstigt språk. Kvinnorna är skamlösa och visar både håret, armarna och benen för alla som vill titta, som vore de värsta sortens skökor.

Det är inte bra för våra pojkar och män och det väcker lusta i deras kroppar. Jag förstår inte att de där lättfotade slinkorna inte kan ta hänsyn till våra traditioner. Till att vi mår dåligt av deras beteende.

Svenska kvinnor 2

Jag åker inte längre ner på stan. Bussen var ofta överfylld och folk knuffades och körde armbågarna i varandra och chauffören körde ryckigt. Men jag slutade försöka lära mig svenska.

Det var extra svårt för mig som aldrig har gått i skolan. Jag fick lära mig namnet på färger och veckodagar men vad har jag för nytta av det. De blandade analfabeter med läskunniga och studiemotiverade med oss gamla och trötta. De blandade folkgrupper som avskyr varandra som pesten sedan flera hundra år tillbaka. De trodde att allt gammalt groll skulle vara glömt. Lärarna mådde inte heller bra, det märktes. Även om de log och skämtade jämnt så nådde deras leenden inte ögonen.

De säger att det är krig i mitt land men det har jag då aldrig märkt av. I min by känner man sig trygg. När vilddjuren ylade på natten kunde man förstås bli lite ängslig – men då beväpnade sig karlarna och gick iväg för att skydda oss kvinnor och barn.

Här är det bråk och förstörelse. Ljudet av gnisslande bildäck och sirener från polisbilar dygnet runt.

Kroksbäck hot

Jag vill  inte bo i något ”mångkulturellt land”. Jag vill bo med sådana jag känner gemenskap med. Det andra skrämmer mig.

Muslimska kvinnor paraply

På gården står skeletten kvar efter utbrända bilar och vandaliserade cyklar. Ungdomarna kastar sten och skriker fula ord. Mina barnbarn har också ett fult språk, trots att de fortfarande är små. Jag hör att det inte är någon ordning i skolan och att lärarna blir illa behandlade.

Bilbränder

Det värsta är mina systrar som är kvar hemma i byn. Den ena blev änka nyligen och den andra har ont i hjärtat.

Jag oroar mig ständigt för dem. Jag kan inte sova om nätterna. Jag önskar att jag kunde vara hos dem så att vi kunde stödja och hjälpa varandra. Vi har alltid levt tillsammans.

Men min gamla moster, som jag brukade ta hand om, hon avled förra året. Hon kunde aldrig förlåta att jag lämnade henne och flyttade till ett land långt borta. Det skaver ständigt i mitt samvete. Varför kunde inte Sverige låta henne också komma hit? Hon var ju också anhörig. Varför fick jag och inte hon? Hur kan ett rikt land ställa olika grupper mot varandra?

Svenskarna gör ett stort misstag när de bara låter föräldrarna komma hit. De förstår inte att vi lever och håller ihop i storfamiljer. De tror att alla är som de. De förstår inte att de orsakar splittring och lidande när inte alla får komma.

Jag saknar vår by med de kacklande hönsen och solnedgången i horisonten. Barnen spelade fotboll och skrattade och den röda sanden virvlade under deras fotsulor. Vi systrar satt och sydde och karlarna rökte vattenpipa och skämtade och skroderade medan den tryckande hettan gav vika för dagen.

Sudan

Vi kvinnor gick ner till floden och tvättade kläderna. Korgarna var tunga att bära men vi kände stolthet efter varje dagsverke.

Här i höghuset ligger tvättstugan nere i källaren. Jag har gått en kurs tillsammans med en tolk för hur man ska trycka på knapparna, men jag är rädd för att gå ner dit.

Någon brukar urinera i hissen och jag förstår inte varför. Så skulle de nog inte göra i sina hemländer? Jag tror att de hatar svenskarna och vill bestraffa dem. Själva bor de där svenskarna minsann flott men de tvingar oss att trängas i fula och nergångna förorter. Det luktar konstigt i tvättstugan och jag oroar mig för drogmissbrukarna som drar runt. Tänk om de bryter sig in!

Läkaren döljer en gäspning bakom handryggen och sneglar diskret på klockan. Lite till måste han hålla ut.

Jag saknar mina rötter. Jag saknar mina vänner och min stora släkt.

Nu bor jag på sjunde våningen. När jag ser ut genom fönstret omringas jag av grå regnmoln och trista åttavåningshus på alla håll. Det kallas väl … Kroksbäck … där jag bor. Fast det ser visst lika ut överallt. I Rosengård, Holma och Lindängen.

Kroksbäck 2

Trångt bor vi också, så trångt att barnbarnen inte klarar att läsa sina läxor. På biblioteket vill de heller inte vara, för där är det stökigt. Vad har de för framtid om de inte ens har möjlighet att sköta sitt skolarbete?

Badrummet är vattenskadat och marken nedanför balkongerna täckt med skräp.

Lindängen,_Malmö

Min äldste son har köpt en Audi och bensinen kostar mycket pengar. Det är svårt att få pengarna som blir över att räcka till mat. Röker gör de ju också. Jag kan bara hoppas att bidragen ska höjas så att vi slipper gå hungriga. Kan doktorn hjälpa mig så vi får mer bidrag?

Snart kommer den långa hösten och vintern och jag vet inte om jag orkar med ytterligare en. Jag håller mig inomhus för att slippa snålblåsten och fukten men mörkret tränger sig ändå på.

Det sägs att man ska sopsortera men jag orkar inte för det gör ont i axeln. Jag tänker på mina systrar hela tiden, på deras barn och barnbarn. Jag tänker på min brorson som bor i Kanada. Han hamnade i fängelse för droghandel eftersom han aldrig lyckades få ett hederligt arbete, och då gör det ont i båda axlarna …

Läkaren tittar ogenerat på sin klocka. Tiden är ute.

Säg åt henne att inte slarva med sina D-vitaminer, förmanar han tolken. För övrigt ligger blodvärdet och trycket inom ramarna. Jag kan skriva en remiss till sjukgymnast som kan rekommendera ett träningsprogram för axlarna.

Om inget oväntat inträffar – men det får vi ju verkligen inte hoppas! – så kommer ni att bli kallade om ett år igen.

Varsågod – nästa!

Muslimska kvinnor 3

https://www.svd.se/i-asylkrisens-spar-374-000-anhoriga-vantas

På fem år väntas 374000 anhöriga ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.

Migrationsverkets senaste prognos, som publicerades i tisdags, visar att regeringens ansträngningar att minska antalet asylansökningar har fått effekt. Men samtidigt gör förra årets rekordhöga invandring att antalet ansökningar om anhöriginvandring kommer att öka under de närmaste åren.

Hur ska det gå för dessa enorma skaror?

Lika dåligt som dem som kommit de senaste åren? Kommer de också att möta utanförskap, segregation, bostadsbrist, kriminalitet och hopplöshet …?

Eller snarare – finns det något som pekar på motsatsen?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s