Om Bodil B.

Frilansöversättare och mycket annat som jag tänker återkomma till i min blogg ...

Det ”goda” hatet från vänstern

Ingvar Kamprad avled i går, 91 år gammal.

Innan hans kropp knappt hunnit svalna flödade hatet, vreden och skadeglädjen på nätet. Inte minst från aktivister inom #jagärhär. Gruppen med det något pretentiösa namnet som bland annat säger sig eftersträva ”god ton” i debatten.

Så här njuter en av deras medlemmar:

Carolina Farraj
Ingvar Kamprad är död. Det enda positiva som går att
säga om kapitalistsvin och nazzar är just det, att de
förr eller senare dör.
Så, världen är fylld av lite mindre skit idag.
Hur firas detta på bästa sätt?
(BTW, hyllningar till det här aset leder direkt till att ni
ryker som vänner på livstid)

https://twitter.com/katjanouch/statu…56763046141955

Carolina Farraj ♀‏ @Carolinafarraj
HAHAHAH alla jävla äckelmänniskor från högern och deras kommentarer på twitter just nu. Skrattat så mycket ikväll ♡ ♡ ♡

https://twitter.com/Carolinafarraj/s…87351605686277

Även Barbro Sörman, tidigare ordförande för Vänsterpartiet i Storstockholm, kommenterade dödsfallet på Twitter. Sörman anser inte att man ska beklaga sig över Ingvar Kamprads död.

Kommentarer:

En intressant sak som framkommit i kölvattnet av Ingvar Kamprads död och de där galningarnas offentliga dansande på hans kistlock, är att de tydligen även hatar kapitalister. Så till samlingen ord de gärna slänger i ansiktet på meningsmotståndare som de redan missbrukade ”nazist”, ”fascist”, och ”rasist” har de nu även lagt till… kapitalist!?

Jag har börjat skriva ett blogginlägg om #jagärhär:s minst sagt obehagliga retorik och metoder. Där ingår bland annat att avfärda meningsmotståndare som psyksjuka, vid sidan om andra hårda och kränkande tillmälen. Jag har samlat ihop så många obehagligheter att det är svårt att sovra för att inte inlägget ska bli alltför långt.

Och ju mer jag läser, desto tydligare framträder mönstret av att det mest aggressiva och oförsonliga hatet, det kommer från vänsterhåll. Från just dem som slår sig för bröstet för sin förmenta godhet, demokratisyn och tolerans.

För att återgå till just #jagärhär gör deras förgreningar ända upp i regeringskansliet saken bara ännu mer suspekt. Det handlar alltså om en sluten Facebook-grupp som lever gott på våra skattepengar.

Mer än så blev det inte av de högtflygande idealen om det goda samtalet. Meningsmotståndare stämplas som ”troll” som inte ska ”matas”. Oliktänkande ska tystas med alla till buds stående metoder. Samtalsklimatet är aggressivare än någonsin sedan #jagärhär invaderat. Fattar de inte att de bara skapar ännu mer hat och polarisering.

Inlägg på temat ”nyttiga idioter”

Ja, Mina och Magnus (grundarna,  min kommentar) lär sitta hemma vid köksbordet varje kväll och skåla i dyrt vin och skratta högt och hjärtligt åt hur de lyckas lura skjortan av både staten, skattebetalare och framförallt sina grundlurade gratisarbetare. För mig är det totalt obegripligt hur vuxna människor kan låta sig luras till att deltaga i en så här korrupt och illa underbyggd sammanslutning.

Men visst, runt 70 000 lättlurade naiva i en befolkning på 10 miljoner, det kanske är rimligt?

Min gissning är att Mina förtvivlat såg hur andra blev mångmiljonärer i asylindustrin under den galna perioden runt 2015. Samtidigt visste hon nog att det var aningen för sent att gå in som investerare i asylboenden. Så hon kläckte detta med #jagärhär och kammade hem sin jackpot i asyl- och godhetsindustrin.

– För ett år sedan stod vi på tågstationerna och nere i hamnen och ropade ”Väkomna!”, alla hjälpte till, och sen bara svänger det. Det är läskigt. Nu säger samma människor som tidigare hjälpte flyktingarna att det är fullt, säger Mina.
.
Hon såg hur möjligheten att casha in storkovan i godhetsindustrin började minska (…)
.

Och hon har ju faktiskt lyckats försörja sig riktigt bra på grund av att hennes anhängare jobbar gratis i sin naiva och blinda vördnad. Så långt kan man ju säga att hon lyckats bädda riktigt gott för sig själv.

Riktigt hårda ord nedan, som får stå för den anonyma kommentatorn själv.

Men det tycks helt uppenbart att ledningen drar in stora pengar medan gräsrötterna jobbar ideellt (=gratis).

Jag kan rekommendera dokumäntären ”Going Clear” om Scientologi-rörelsen. Jag skulle inte säga att #jagärhär är en sekt, men det det finns många likheter.

Det mest utmärkande är att toppskiktet skriver regler och drar in stålar på personliga konton medan fotsoldaterna sköter sociala medier.

Fotsoldaterna ser aldrig röken av pengarna som kommer in. Och de vågar aldrig ifrågasätta ledningen. När jag tänker efter så är det en jävla sekt.

Nu ska jag vara snäll och låta #jagärhär själva få sista ordet. Enligt deras egen beskrivning låter allt ju väldigt bra – eller hur?

https://www.jagarhar.se/kolumnen/viskleken/

Vi är en facebookgrupp, vars medlemmar går in i hatiska kommentarsfält på sociala medier. Vem som helst i gruppen kan tipsa, men det måste vara hat i kommentarerna; olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp och det får inte vara en privat sida osv. Det vi gör sedan är att vi diskuterar sakfrågan i det kommentarsfältet. För att visa att det är ok att tycka olika. För att fler ska våga komma till tals. För att främja en saklig debatt om de viktiga frågorna vi måste kunna diskutera i en demokrati. Nämligen hur vi ska kunna leva och bo och växa tillsammans.

Ja, visst låter det PK och tradigt? Hur skulle en sådan grupp kunna anses det minsta avskyvärd eller farlig?

Ja, visst låter det bra med en grupp som säger sig vilja bekämpa hat och hot på nätet och skapa en god ton?

 

Annonser

#Metoo i Riksdagshuset

Vad det gäller #Metoo-rörelsen måste man ge socialdemokraterna en liten eloge för deras snabbhet och redobogenhet.

Hos dem kördes kampanjen nämligen igång redan innan hashtaggen hade skapats, än mindre fått ett namn.

Redan 2008 anklagades riksdagsmannen Urban Ahlin för sexuella trakasserier. Därmed gjorde han sig komplett omöjlig i den framtida rollen som utrikesminister.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/article12655533.ab

Aftonbladet kan i dag avslöja att Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin anklagas för sexuella trakasserier. Händelsen har skakat om medarbetarna på den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Som plåster på såren sparkades han i stället snett uppåt – allt enligt en ganska unken socialdemokratisk förläningstradition – och landade på posten som riksdagens talman.

Hans flint glänser alltid lika vackert där han sitter och svingar talmansklubban med auktoritet och pondus. Slutet gott, allting gott (bortsett från att det i stället blev Margot Wallström som blev utrikesminister så småningom, vilket inte bådade gott någonstans, men det är en annan och sorglig historia).

Nu kommer vi till något allvarligt.

Om man får tro flera av Urban Ahlins egna partikamrater – och varför ska vi inte det? – så hade trakasserierna snarare sin grund i politiska motsättningar.

Tyvärr verkar det vara en annan socialdemokratisk paradgren, det där med fula tjyvknep och att hugga varandra i ryggen. Tänk ”Rosornas krig”. Fråga bland annat Håkan Juholt.

https://www.expressen.se/nyheter/ahlin-tillfragad-att-leda-s-da-lackte-sexanklagelserna/

Enligt Expressens källor var Ahlin ett av namnen som hösten 2010 förekom i diskussionerna om dåvarande partiledaren Mona Sahlins efterträdare (…)

Ahlin bekräftar att han under hösten det året fick frågan från flera distrikt om han var intresserad av partiledarposten.

– Det stämmer att det fanns folk som frågade. Men jag vill vara tydlig med att jag sa att jag inte var intresserad.

Men där går versionerna isär: det finns uppgifter som säger att Ahlin visst ska ha varit intresserad.

Enligt uppgifter läckte uppgifterna om sexanklagelserna från 2008 kort efter att han ska ha fått frågan: – den 9 november 2010 publicerade Expressen en artikel med rubriken ”Toppsossen Urban Ahlin anklagad för sextrakasserier”.

– Jag vet inte om det spelade in eller inte, säger Ahlin och beskriver tiden i samband med Mona Sahlins avgång som ”väldigt turbulent”.

– Det var mycket strider internt i partiet och massor med folk blev uppsagda i riksdagsgruppen.

Socialdemokraten Johan Westerholm sitter som en av få, med hans eget uttryck, inne med det partiinterna perspektivet:

https://ledarsidorna.se/notis/kronika-gisslan-hos-knazbollah/

Ahlins linje mot Hamas och radikal islamism är väsentligt mycket hårdare än vad dagens politiska linje representerar. På samma sätt som Pekgul skulle bort skulle Ahlins inflytande minimeras.  

https://www.expressen.se/nyheter/s-lovar-att-samarbeta-med-sveriges-muslimska-rad/

Sameh Egyptson, islamolog och religionsforskare vid Lunds universitet, menar att Sveriges muslimska råd inte är bra representanter för muslimer i allmänhet.

– Flera ledande personer i Sveriges muslimska råd är islamister. De har velat införa sharialagar och de samarbetar med och stöder det islamistiska partiet Muslimska Brödraskapet. De demonstrerade till exempel för Muhammad Mursi när han avsattes, säger Sameh Egyptson.

*

Carina Hägg ser det som en revansch att det nu kommer fram att det faktiskt finns en skriftlig överenskommelse mellan en muslimsk organisation och Tro och solidaritet.

– Socialdemokraternas samarbete med islamister handlar om makt, den politiska dagordningen och mandat. Jag är oerhört glad att avtalet avslöjats. Det visar samtidigt att grunden till varför jag sparkas var en lögn. Nu måste partiledningen rensa upp, säger hon.

Dra här en tråd till Johan Westerholms artikel enligt ovan:

Ahlins linje mot Hamas och radikal islamism är väsentligt mycket hårdare än vad dagens politiska linje representerar.

En del av kritiken mot Urban Ahlin tycks bottna i att han har en tuff ledarstil och det gillas inte, ty då kan någon känna sig kränkt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6838485

EU-minister Ann Linde tar Urban Ahlin i försvar:

– Jag har arbetat väldigt nära Urban Ahlin i nästan femton år. När det gäller de här anklagelserna som har kommit anonymt från olika håll – jag har aldrig sett några tendenser till det överhuvudtaget, säger EU- och handelsminister Ann Linde (S), till TT.

– När det gäller ledarstilen har Urban Ahlin en väldigt tuff ledarstil, men min uppfattning är att det har varit likadant både mot män och kvinnor, det har inte varit särskilt tufft mot kvinnor, säger Linde.

Med tuff ledarstil menar hon att Ahlin är tydlig och rak och förväntar sig att andra ska vara likadana tillbaka.

Den oändligt kloka och varma Lotta Gröning sätter fingret på en öm punkt:

https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/det-sexuella-spelet-kan-vara-en-del-av-en-strategi-/

I dag säger Nalin Pekgul att det inte fanns bevis utan bara anonyma anklaganden och att hon ser händelsen som ett sätt att få bort Urbans Ahlin som kandidat till utrikesministerposten. Vilket också lyckades (…)

Även om något pågått mellan de två, allt från ett gemensamt spel till något annat, så tror jag att Nalin Pekuls slutsats – att personer ville ha bort Ahlin – stämmer. Hon är en person med hög trovärdighet.

I sin egenskap av riksdagens talman kan Urban Ahlin dessvärre inte sparkas snett uppåt längre (med mindre han kröns till Sveriges Konung, och det kommer givetvis inte att inträffa). Däremot har han flaggat för att han inte kommer att ställa upp vid 2018 års val.

Vid blott 54 års ålder kan han därmed gå i riksdagspension och år efter år skratta hela vägen till banken på skattebetalarnas bekostnad.

Men enligt uppgift är han utbildad matematik- och NO-lärare, en grupp det råder stor brist på i landet. Om han följer socialdemokratins stolta ideal och vill göra rätt för sig kommer han därför att ställa sin kompetens till arbetsmarknadens förfogande.

(Vill han få upp lönen går det bra att byta skola, inte bara en utan flera gånger. Den här bristande kontinuiteten är kanske inte helt optimal ur elevernas synvinkel, men givetvis måste även lärarna få agera rationellt.)

Problemet är mest att varje gång någon elev, förälder eller granne googlar på hans namn så kommer de sexuella anklagelserna att dyka upp på första parkett. Oavsett om de är sanna eller ej.

Under återstoden av sina liv kommer han och hans närmaste att vara stämplade av anklagelser om sextrakasserier som kanske faktiskt bara är – falska anklagelser.

Drar man dessutom till med det vidriga talesättet ”ingen rök utan eld” så blir det extra begripligt om han väljer att dra sig tillbaka till närmaste parkbänk med skyhöga pensionsutbetalningar i plånboken.

Låt Urban Ahlin själv få komma till tals:

https://www.expressen.se/nyheter/toppsossen-urban-ahlin-anklagas-for-sextrakasserier/

– Ingenting av det här stämmer. Jag hatar det här livet ibland, med all ryktesspridning…

Om dessa anklagelser är sanna eller inte kan givetvis endast ett mycket begränsat antal personer känna till.

Däremot känns det som om dagens socialdemokrati alltmer fjärmar sig från sina ursprungliga ideal och numera kännetecknas av smutsig byk, dubbelmoral och karriärister.

Det känns också som att den som motsätter sig islamistisk inblandning i den högsta socialdemokratiska ledningen riskerar att tvingas betala ett högt personligt pris.

 

 

Invandringskritik från vänsterhåll

Jag förbluffas gång på gång över att det som tolkas som ”godhet” snarare borde beskrivas som – om inte självskadebeteende så åtminstone som bristande självbevarelsedrift. Varför hoppar vänstern rakt in i nyliberalernas fälla?

Vid det här laget borde det stå tillräckligt klart att landets nuvarande politik är en käftsmäll mot de svagaste i samhället. Det kan röra sig om allt från tidigare invandrare (inte minst de stora grupper från 1990-talet som fortfarande lever i utanförskap) till utförsäkrade från Försäkringskassan, psykiskt sjuka, långtidsarbetslösa eller pensionärer. Här ryms även massor av ungdomar som ser fram emot sitt första jobb och sin egen lilla lya, men som kallt måste räkna med att knuffas åt sidan i ivern att särbehandla, inkvotera och/eller subventionera ständigt växande grupper. Skräcken att anklagas för att ”ställa grupper mot varandra” hänger som ett skynke och det blundas för konsekvenserna.

Vad som nämns alltför sällan är att myntet har två sidor. Det som innebär en generös möjlighet för den ena innebär skoningslös undanträngning av andra.

Som egenföretagare fick jag nyligen följande material:

Instegsjobb

Att skicka in enkäten skulle rendera ett pris av 6 395 kr, och därför var det en klen tröst att kuvertet inte behövde frankeras (tur att jag upptäckte det i tid och därför slängde pappret! Detta faktum presenterades långt ner på sidan.) Men det är inte intressant i sammanhanget.

Det intressanta är att arbetsgivarna kan få statliga subventioner med upp till 80-85 % (och varifrån staten får sina pengar vet vi alltför väl).

Om detta inte är att snedvrida konkurrensen, och därigenom ställa olika grupper mot varandra, så vet jag inte vad.

Vad jag däremot vet är att exempelvis min 16-årige och icke rasifierade son inte på något sätt kommer att gynnas av den här närmast panikartade arbetsmarknadspolitiken. Sannolikheten är däremot större för att han kommer att knuffas åt sidan om lockelsen – eller resultaträkningen – tvingar hans potentiella framtida arbetsgivare att i stället anlita diverse lågbudgetvarianter. Själv blir jag allt mindre motiverad att försöka stå för min del av ”samhällskontraktet”.

Dessutom har jag svårt att se att den heliga kossan kollektivavtal kan överleva på sikt om man inför breda, skattefinansierade särlösningar av den här typen, som i sin tur baseras på låga löner – lägre än vad facket normalt sett kan förväntas acceptera. Att studier ska ingå som en del av de betalda jobben kan även anses orättvist mot dem som skuldsätter sig via studielån.

Frågan är varför vänstern tycks vilja ha den här utvecklingen. Finns det verkligen ingen mer än jag som reagerar?

Som vanligt är Google min vän och, jo då. Vi som inte får ekvationen att gå ihop är tydligen många. Här följer en liten kollektion av intressanta synpunkter från ”vanligt” folk:

– Vänsterfolk borde egentligen vara mot import av en underklass och arbetskraftsinvandring som leder till lönedumpning..

– Jag förstår inte varför inte folk har inte fattat detta ännu. Marxismen har ingen förankring i någon arbetarrörelse, den var skapad av en intellektuell judisk elit för att återskapa ett slags feodalsamhälle. Målet är inte att arbetare ska ha det bra eller liknande utan att eliten säkrar sin livsstil och position.

*

Man kan fråga sig varför både vänstern och deras favorithatobjekt ”Högern”, båda vill ha massinvandring? Om Reinfeldt vill ha det så kanske vänstern skulle fundera över varför. Men det verkar de ej göra. I stället har de tagit på sig rollen som världens frälsare där antirasismen har blivit den nya parollen och ersättaren för den gamla klasskampen där arbetaren stod i fokus.

Den dagen välfärdssamhället fallit samman kommer Reinfeldt och hans kompisar vara nöjda. Kommer ni vara det? Ni borde ju vara det, då ni åtminstone fått känna er goda i själen på vägen dit.

*

Kostnader måste täckas oavsett om dessa är invandringsrelaterade eller inte.
De som förlorar allra mest på en okontrollerad massinvandring är de med de tunnaste plånböckerna. Ju tunnare plånbok en individ har, ju viktigare är den samhällsfinansierade välfärden.De med tunnast plånbok röstar till övervägande del på vänstern. Massinvandringens massiva kostnader tas från den allmänna välfärden.

De som tjänar allra mest på en HELT NORMAL invandringspolitik såsom SDs..är den traditionelle vänsterväljaren. Det är därför som SD är så starka inom fackföreningen, det är därför som näringslivet vill ha fortsatt massinvandring som lönedumpningsmetod.

*

Varför sägs alltid att SD är ”höger”? De är inte särskilt nyliberala, snarare liknar de sossarna för 50 år sedan.

Sen är ju massinvandringen av dagens karaktär en säker dödsdom för allt vad folkhem, facklig makt och socialstat heter (och det är ju självfallet därför nyliberalerna pushar på så).

*

Jag skulle nog kunna rösta på ett kommunistiskt parti, men det som stoppar mig är just invandringsfrågan. Varför måste vänster vara synonymt med ogenomtänkt invandring? Egentligen är det ju så att vi som är i samhällets lägre ekonomiska skikt är de som drabbas.

Jag skyller inte på invandrarna, utan på politiken. Politiken har skapat en ny underklass pga obegränsad invandring där man inte kunnat ta hand om de som kommer. Dessa ska sedan konkurrera med fattiga svenskar, det skapas motsättningar, rasism osv.

Löfven är chockad över att nazismen kommer tillbaks.  Samtidigt sitter de rika (den riktiga högern) tryggt i sina områden och tjänar pengar på deras nytillkomna ”redskap”. Man vill sänka lönerna för invandrare och andra mer utsatta grupper, det börjar så. Blir så trött på hur ”vänstern” skämmer ut sig och hur andra skyller allt på det som de tror är vänstern när det är helt fel. (…) Vänsterpolitik ska inte betyda gränslöshet, då snackar vi liberalism och globalism.

*

Jag står till vänster i politiken men är extremt missnöjd med invandringspolitiken.

Jag är för en begränsad invandring eftersom jag anser att den hotar våran välfärd, våra anställningsvillkor, våran rätt till bostäder och fördelningen till dom som har det svårt i samhället.

*

Att vara för eller mot invandring är ingen höger-vänsterfråga. På den politiska kompassen så skulle nog det vara en tredimensionell linje, typ Z.

Högern vill utnyttja invandring för att sänka kostnaderna inom jobb och industri. Vänstern har andra visioner för invandringen som mångfaldskultur och skapa nya sociala klasser

*

Men vi behöver ett vänsterparti som ser att i längden hjälper vi ingen alls genom att ta in fler invandrare än vi kan integrera i samhället under en rimligt snabb period. Detta skapar bara motsättningar mellan olika invandrare och olika svenska samhällsgrupper. Det leder till utanförskap och brottslighet osv.

Dessutom finansieras den ökade invandringen med minskat bistånd. Bistånd är viktigt för att utveckla svaga länder, utvecklas dessa minskar risken för konflikter i de länderna.

*

Jag är helt emot vinster i välfärden, fackligt engagerad, för höga ingångslöner och kollektivavtal, svenska lönenivåer för utländska arbetare, för en legalisering av cannabis osv.

Men upptill allt detta så är jag helt emot den huvudlösa massinvandringen som numera har skenat till nivåer som i praktiken betyder att vi har en helt avreglerad gränskontroll. Det är helt enkelt en ödesfråga för vårt land och för oss vars förfäder byggde upp hela den svenska modellen.

*

Jag är i grunden liberal men kallar mig numera frihetlig. Det är individen som ska vara i fokus, och staten får aldrig bli onödigt stor. Samtidigt behövs en stat för grundläggande samhällsfunktioner, och dit är alla medborgare med hot om våld tvingade att betala medlemsavgift i form av skatt. Då anser jag också att dessa medborgare har första tjing på de resurser man tvingas bidra till.

Därför är det, utifrån mitt liberala synsätt, fel att läcka gemensamma resurser till utomstående om det inte finns en stor folklig förankring. Någon sådan förankring finns inte för den massiva invandring som idag sker och därför måste kostnaderna till denna minska drastiskt.

I liberala kretsar är det annars kutym att vara för fri invandring. Det må vara principiellt korrekt, men i samma liberala utopi är staten samtidigt minimal eller obefintlig. Eftersom så inte är fallet blir det förstnämnda ohållbart.

För personer på vänsterkanten borde detta vara lika självklart. De bör vara intresserade av att staten som uppbär välfärden är stark och stabil, men detta kommer bli en omöjlighet när statens utgiftsområden expanderar att täcka en många gånger större andel människor är de som via skattsedeln bidrar. Den som av rationella skäl röstar V bör rimligtvis vara för en mycket kontrollerad invandring, av ideologisk självbevarelsedrift.

*

Jag är själv Miljöpartist i grund och botten, men, deras totalt oansvariga och naiva invandringspolitik har kickat mig rakt in mot SD.

Så detta blir mitt första val där jag lägger en röst för SD, och det är sällan jag varit så säker på min röst.

Visst är man humanistiskt orienterad som Miljöpartist, men, vi kan INTE vara hela världens socialbyrå, det förstår alla

*

Om det fanns ett invandringskritiskt parti som var vänster skulle jag lätt rösta på det partiet. De sociala skyddsnät vi hade i Sverige innan galningen Reinfeldt började rasera hela bygget Sverige var väldigt värdefulla och gjorde att de flesta i landet kunde ha en dräglig tillvaro.

Jag tycker det känns problematiskt att SD så ofta har stödröstat med Alliansen som är det värsta styret vi någonsin haft i detta landet.

Men på grund av det kopiösa problemen med invandringen med kriminalitet och otrygghet samt trakasserier från invandrare mot oss Svennar blir jag tvungen att proteströsta med SD.

*

Jag är traditionellt vänster men jag tycker invandringspolitiken är åt helvete. Dessutom känner jag ingen gemenskap med den nya vänstern, och dess besatthet av gay-parader, HBTQ, radikal feminism och ”störa homogenitet”. Jag delar många åsikter med vänstern än idag men jag tål inte kulturmarxismen.

*

Massinvandring, fri invandring – eller vad man nu vill benämna det som, har aldrig varit en vänsterfråga och är det inte heller i dag. Det är en höger-liberal idé och det gagnar de intressen som dessa idéer företräder: borgarklassens och den övre medelklassens. Det är dessa som tjänar på den.

Det är inte konstigt att det är under Fredrik Reinfeldt som dammluckorna har öppnats. Han är nyliberal. Nyliberaler vill bryta ned det kontrollerade samhället, det styrda samhället, det politiska samhället – där folket bestämmer planmässigt hur samhället skall utformas. Jämför detta med klassisk socialdemokratisk politik, där staten, kommunerna, arbetsmarknadens parter i gemensam planering skapade folkhemmet med utgångspunkt i närmast en kommunistisk idé om arbete och välfärdsfördelning efter behov.

Klassisk socialism, klassisk socialdemokrati och klassisk kommunism har således aldrig vare sig som rörelse eller som ”reellt existerande” socialistiska stater omfattat massinvandringen som idé.

Anledningen är enkel. Frihet är inte samma sak som fri rörlighet av kapital och människor. Frihet är demokratiskt inflytande och gemsensamt beslutande av hur samhället skall styras, där det är de som i solidaritet och arbete skapar välstånd som också bestämmer.

Sedan en notering. Förväxla inte borgerligt-anarkistiska rörelser som t ex miljöpartiet och feministiskt initiativ är uttryck för, med socialistiska föreställningar om samhället som uppdelat i sociala klasser där den politiska kampen i grunden är en kamp om skilda klassers ekonomiska intressen. Det finns många välmenande humanistiska anarkister som lever i föreställningen att de är vänster, medan de i själva verket sitter i samma båt som statsministern eller för den delen Obama.

*

Jag spyr i och för sig av politiken som den ser ut idag, men ideologiskt står jag en bit ut till vänster i många frågor. Jag tycker Sveriges invandringspolitik är vansinnig och ett av de största samhällsproblemen i modern tid, men drar mig verkligen från att missnöjesrösta på SD.

(…) Jag vet dock att en vänsterregering kommer att fortsätta högerns vansinne när det kommer till invandring, även om det är av andra skäl. Högern vill ha massinvandring för att rasera välfärden, lönedumpning och mer klassklyftor. Medan vänsterblocket vurmar om allas lika värde andra utopier.

(…) Det går inte att blanda människor med vitt skilda grundläggande värderingar och människosyn i för stor utsträckning. Det är bara att se hur det ser ut i världen. Etnicitet och religion hör till de allra vanligaste konfliktorsakerna. Vi hittar alltid sätt att dela upp oss på och saker att ha ihjäl varandra över.

(…) Ta hit krigsflyktingar, javisst. Ge dem temporärt uppehållstillstånd om inte permanent krävs (t.ex. politiska flyktingar). Ge bistånd så att pengarna kan användas på bästa sätt. Att som nu sänka biståndet för att lägga mer pengar på invandringen (!) tycker jag är vansinne. Den enda långsiktiga lösningen är lösning på plats, vi kan inte hålla på och flytta runt befolkningar beroende på var man för tillfället får för sig att puckla på varandra på etniska och/eller religiösa grunder.

(…) Nu är dessutom de folkgrupper vi vurmar mest för grupper som är otroligt svårintegrerade i samhället. Grupper med fundamentalt skilda grundläggande värderingar. Från mer eller mindre våldsbejakande kulturer. Ofta också religiösa fanatiker med våra mått mätt. Detta i ett såpass sekulärt land som Sverige är ingen bra idé i mina ögon. Sveriges integrationspolitik är ju till synes fullständigt misslyckad.

Jag vill bo i ett tryggt land där alla ska kunna känna sig säkra. Där vi värnar om våra äldre och sjuka. Ett samhälle i vilket jag skulle vilja se mina barn växa upp och utbildas. Där alla får den sjukvård de behöver. Ett solidariskt, kollektivt och hållbart samhälle. Det är vi väldigt långt ifrån idag. Vilken hudfärg människor har spelar mig ingen som helst roll, men den invandrings- och integrationspolitik vi har idag ser jag som ett stort hot mot ovanstående. Inte bara ekonomiskt, utan även vilka människosyner och värderingar vi importerar i mängder och misslyckas totalt med att integrera. Att vi dessutom får hit en massa religiös extremism gör inte saken bättre.

*

Alla ovanstående inlägg har hämtats från diskussionsforumet Flashback. Här kan man verkligen tala om yttrandefrihet.

Men även ”riktiga” vänsterdebattörer kan också vara öppet kritiska:

https://vansternationell.wordpress.com/2012/05/17/sekularisera-sverige-nej-till-islam-i-sverige/

  • Motverka muslimsk påverkan på svenska samhället och att islam rotar sig i Sverige. Minska invandringen från muslimska länder.

Svenskar med en i grunden vänsterpolitisk åsikt men som tröttnat på den politiska korrektheten, vurmandet för islam och multikultur är fler än vad man kan tro när man ser på vänstern idag. Nationalism och motstånd mot multikulturen är tabu inom vänstern idag så de flesta håller dessa åsikter tyst för sig själva.

 

Ishotellet i Jukkasjärvi

Jag var inbjuden på glögg till ett företag i Stockholm tidigare i veckan. Där hamnade jag vid samma bord som en mycket trevlig man som berättade att han skulle resa till Kiruna nästföljande dag.

Han och hans sambo hade fått en vistelse i Ishotellet i Jukkasjärvi som present. Den ville de förstås utnyttja.

Själv var jag i Umeå förra året och det är jag mäkta stolt över. Berättar gärna högt och utförligt om min nordliga vistelse för alla som orkar lyssna. Fast i jämförelse med Kiruna kändes det ganska torftigt. Vad är en tvådagars konferens i Folkets hus i Umeå jämfört med lappländska polarnätter norr om Polcirkeln? (Ibland är det bäst att hålla tyst.)

(Dessutom hade vi redan hunnit avhandla Umeå. Det visade sig att han också hade deltagit vid samma konferens. Då kunde jag inte precis komma dragandes med den en gång till.)

Han berättade också att man kunde åka hundspann till hotellet från flygplatsen för en summa av 6 000 SEK per person. Både han och jag höll med om att det var mycket pengar.

Hundspann

Jag fick en vision av hur hundarna står i slutet av landningsbanan på Kiruna flygplats och viftar förväntansfullt på svansarna medan rimfrosten glittrar i morrhåren.

Jag fick också en mer plågsam vision av hur det skulle gå om man försökte införa samma koncept här, i sydligaste Sverige. Det är på förhand dömt att misslyckas.

För det första går det inte att bygga hotell av skånsk snösörja och blåst. Jag lovar; det är ingen idé att ni ens försöker.

För det andra skulle det inte funka med hundslädarna. Det enda som skulle hända är att de kör fast med medarna i en lerig potatisåker. Samtidigt står hundföraren med högrött ansikte och vrålar ut sin frustration och sina svordomar på Simrishamnsdialekt.

Det kan inte finnas någon som ens skulle betala en hundralapp för en sådan traumatisk upplevelse.

Men om mindre än ett halvår står rapsen i blom här nere och det är gudomligt vackert. Ungefär samtidigt råder töväder i Lappland och hundekipaget har gått på välförtjänt sommarsemester.

Raps.jpg

Det är så vackert här nere på våren, med magnolior, syrener och blommande kastanjer och de nästan ändlösa rapsfälten. Det är en fröjd att leva. Det är nästan i klass med att dra fram Umeå ur rockärmen.

Fast jämfört med Ishotellet i Jukkasjärvi är det kanske inte mycket att hänga i granen.

 

Samtyckeslag à la svensk socialdemokrati

Den nuvarande röd-gröna regeringen har, med förlov sagt, inte varit särskilt framgångsrik.

Feministisk eller ej lyckades man med konststycket att, på kort tid, göra sig ovän med såväl tunga arabländer som Israel och Ryssland. Man har krökt på nackarna inför det iranska patriarkatet. Man svek sitt löfte att erkänna Västsahara för att säkra sin plats vid köttgrytorna – förlåt, cocktailborden – under två år i FN:s säkerhetsråd.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6463050

Brottsstatistik och uppklarandeprocenten pekar åt olika håll, och integreringen av flyktingar/ensamkommande/migranter fungerar uselt. Varje vecka möts vi av tragiska rapporter från alla delar av landet. Om åldringar som inte får omvårdnad, våld på skolor och tidigare assistansberättigade som fråntas sitt stöd. Ohälsotalen stiger, sjukskrivningarna likaså.

Då känns det betryggande att regeringen åtminstone en gång har satt ned foten ordentligt.

https://www.sydsvenskan.se/2017-12-17/lagforslag-om-samtyckeskrav-vid-sex

– Sex ska vara frivilligt och är det inte frivilligt är det olagligt, säger statsminister Stefan Löfven (S).

Ingen kan få saker och ting att låta som enkla som Stefan Löfven. ”Det ska vara ordning och reda”, eller varför inte ”alla länder ska ta sitt ansvar”, punkt och slut.

Att en person vill vara med måste vid varje nytt moment i sexakten uttryckas antingen genom att denne säger det eller visar det.

Jaha, det var ju en bra regel. Tydlig och klar; social ingenjörskonst på Chalmers-nivå. Man kan nästan se framför sig hur experter i de olika remissinstanserna har suttit med djupt rynkade pannor och funderat över hur sexakterna kan spaltas upp i diverse (tydligt avgränsade?) moment. Eller …

Med 1968-rörelsen ingick kampen för fri sex och fria aborter. Då ansågs det som en stor seger att sexualiteten avdramatiserades, men det var då det. Vilken man med någorlunda självbevarelsedrift kommer i fortsättningen att våga hoppa i bingen med en kvinna han inte känner väldigt väl och tror sig kunna lita på till 100 %?

Redan nu hinner rättsväsendet ofta inte utreda ens grova sexuella våldsbrott (ett annat av regeringens misslyckanden).

https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/polisen-tvingas-prioritera-bort-sexbrott-jag-ar-oroad/

SVT Nyheter har granskat flera fall. Bland annat med ett barn, en tolvårig flicka, som utsattes för en våldtäkt i Stenungsund. Efter sex veckor hade inte utredningen kommit framåt överhuvudtaget – trots att utredarna hade fått namnet på den misstänkte.

Advokaten Elisabeth Massi Fritz företräder en kvinna i 30-årsåldern i ett annat uppmärksammat fall, där tio män misstänks för en gruppvåldtäkt i Botkyrka i fjol. 

Trots att flera av männen var identifierade greps de först i somras – enligt polisen på grund av bristande resurser.

– Justitieministern måste nu ta ansvar. Sedan han tillträdde har vi fått en halvering av våldtäktsfall som leder till åtal i Sverige. (Tomas Tobé, rättspolitisk talesperson för Moderaterna).

men ändå tror regeringen att den kommande lagen ska ha effekt.

Begreppet våldtäkt behålls, och nya oaktsamhetsrekvisit införs.
– Vår bedömning är att fler kommer att lagföras, säger Morgan Johansson.

Det verkar knappast som om dessa lagföranden kan rymmas inom det nuvarande rättsväsendet, som är överbelastat redan nu. De ordinarie juristutbildningarna är långa, så man kan inte precis trolla fram nya ur rockärmen. 

Jag ser framför mig en helt ny myndighet, ett HBTQ-certifierat ”Statens folkhälsoverk för sexuellt medgivande” med snabbutbildade tjänstehen för att påskynda processen. Möjligen kan en del av de genusvetare som spottas ut från landets universitet på löpande band få jobb här? (De är knappast särskilt anställningsbara för övrigt.)

Dessa aktivister kommer sannolikt att anlägga ett intersektionalistiskt perspektiv som inte gynnar männens sak. Vi vet också att våldtäkt har fängelse i straffskalan så det är bara att bygga nya och fler fånganstalter. Detta löses lämpligen genom skattehöjningar – öppna eller dolda – och att anställa fler genusvetare som kan arbeta som terapeuter för våldsverkarna.

Voilà, som genom ett trollslag steg sysselsättningsfrekvensen lite till och alla är nöjda och glada över vår handlingskraftiga regering. Möjligen med undantag för de män som har skräcken av våldtäktsanklagelse hängande som en bila över nacken.

Kanske kommer de att ligga sömnlösa inför rädslan att glömma att inhämta ett tydligt godkännande inför varje nytt moment i varje sexakt, med allt det kan innebära i fråga om polisanmälan, förhör, uthängande i sociala medier (för den som är någorlunda känd) … (Rör det sig om unga, oerfarna män så vet de kanske inte ens hur de respektive momenten ska särskiljas från varandra. Exakt när måste man inhämta det kompletterande godkännandet för att inte ta risken att begå lagbrott? Verkligheten är tyvärr inte så enkel som Stefan Löfven ibland vill påskina.)

Dessvärre kan dessa killar och män inte ens avfärdas som neurotiker, ty deras rädsla är både välgrundad och motiverad.

Om det inte kommer att visa sig att även det här lagförslaget bara är ytterligare ett slag i luften.

 

 

När stressen flåsar i nacken

Jag mådde faktiskt inte bra. Men jag försökte verkligen förneka det inför mig själv, in i det längsta.

Lyckligtvis har jag inte anlag för migrän – i så fall hade huvudet antagligen detonerat vid det här laget – men är det inte det ena så är det det andra.

Jag har stressat som en idiot och inbillat mig att jag var stresstålig men var jag det – egentligen?

December är en hemsk månad. Om jag dessutom skulle försöka att baka pepparkakor och göra egenhändig sylta, fixa garntomtar i små chica bomullsdrivor och pynta handskrivna julkort är det risk för att bägaren skulle rinna över fullkomligt.

Då kanske inte min kropp – och själ – skulle nöja sig med att ”bara” sova dåligt, skapa krypande obehagskänslor och en diffus yrsel. Då finns det risk för att jag skulle ramla ihop som en liten hög av plockepinn, där någon skulle tvingas sopa upp skärvorna efter mig för att därefter förpassa mig till – ja, vart då?

Jag får helt enkelt acceptera att ”alla andra” är duktigare än jag och att de minsann hinner med allt det där, helt enkelt bita i det sura äpplet och bara känna mig misslyckad. Alternativet är värre.

Alternativet vågar jag inte ens tänka på.

En nackdel med att vara egenföretagare är att man lite hamnar mellan stolarna. Om man har ett ”normalt” jobb brukar man få regelbundna hälsokontroller genom arbetsgivarens försorg.

Själv blir jag kallad till mammografi och cellprovstagning (som jag ändå glömmer att gå på). Men när togs det egentligen ett vanligt, gammaldags blodprov på mig?

I flera veckor går jag och tänker att jag faktiskt borde boka ett vanligt, gammaldags läkarbesök. Antagligen har jag järnbrist och det är ju lätt att åtgärda.

HB på närmare 150, utmärkt socker, kolesterol (kvoten) likaså, ungefär allt man kan begära. Utom blodtrycket, då. Det ligger lite högt och måste mätas igen.

Samma sak vid återbesöket en vecka senare. På min förfrågan får jag göra en dygnsmätning.

Det övre trycket ligger för högt 75 % av tiden, således även på nätterna. Enligt läkaren är det ett tecken på att det har pågått en längre tid. Läkemedelsbehandling är ett måste. (Men han tröstar mig också med att många kan sänka dosen när de går i pension. Börjar se fram emot att själv gå i pension och mata duvorna.)

Losarstad

Han tror att jag är på väg in i en utmattningsdepression och jag får prata med en psykolog i en halvtimme över telefon.

Hon erbjöd mig ett internetbaserat program för stresshantering och det ska jag börja med nu.

Programmet, som ska pågå i flera veckor, har visat sig ge goda resultat.

Fortsättning följer och jag ska mer än gärna dela med mig här …

 

 

 

 

 

 

Om Sverigedemokrater och det illa dolda föraktet mot arbetarklassen

Nu sjunker förvisso Sverigedemokraterna i opinionsmätningarna. Kanske når de aldrig samma topp som i somras igen:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sd-7

Störst bland arbetare

(…) för första gången i Novus mätningar är Sverigedemokraterna största parti bland arbetare.

FAKTA: STÖDET BLAND ARBETARE

M                         14,4

L                          3,3

C                          9,2

KD                        4,0

S                          24,0

V                          9,3

MP                        4,6

SD                        29,6

Arbetarklass, som av tradition har röstat på Socialdemokraterna. Precis som farsan och farfarsgenerationen före dem. Det handlar om enorma grupper.

Personer som säkert aldrig hade kunna drömma om att rösta på något annat parti – i synnerhet inget ”till höger”. Men av någon anledning känner de sig numera besvikna och svikna på samhällets utveckling. De är oroliga för sin och sina anhörigas framtid, för vart deras surt hopskrapade skattepengar tar vägen. De tror att ”räddningen” finns någon annanstans. De vill ge ett helt annat parti chansen att ta makten.

Men vad händer då?

De hatas och hånas av alla Gutmenschen som anser sig lite mer goda och lite mer toleranta, som ”gillar olika” lite mer, helt enkelt. Alla dessa tiotusentals representanter från arbetarklassen förklaras vara lågutbildade idioter som ingenting begriper. De får veta att de är vidriga rasister, fascister och nazister som egentligen inte borde få rösta. De möts av lite godare – och lite mindre lågutbildade, får man förmoda – människor som i sina Facebook-inlägg skriver saker som ”om du har röstat på SD ber jag dig att ta bort mig som vän”.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-sd-s-framgangar-bland-arbetare-en-rysare-for-

SD passerar S bland arbetare

Sverigedemokraterna är numera också störst i den grupp som definierar sig som arbetare. Det är traditionellt en stark väljargrupp för Socialdemokraterna, men där man alltså nu passerats av Sverigedemokraterna. Utöver detta är SD dessutom störst bland egenföretagare och arbetslösa.

Tittar vi på inkomster har partiet i dag stöd av många väljare med ganska bra inkomster.

Bland dem som tjänar 400.000 till 600.000 kronor om året är exempelvis SD största parti.

I debatten förs det emellanåt fram att den genomsnittlige SD-väljaren är lågutbildad. Riktigt så är det inte. Enligt den här mätningen är partiet störst bland dem som har gått ut gymnasiet. Bland väljare med enbart grundskola är Socialdemokraterna största parti.

(Jaha, där stupade argumentet med ”outbildade”.)

Nu ska jag erkänna något: Jag personligen sympatiserar varken med Socialdemokraterna eller med Sverigedemokraterna och skulle rösta på ett helt annat parti om det vore val i dag. Jag tillhör inte heller den så kallade arbetarklassen.

Däremot känner jag sympati med Socialdemokraternas ursprungliga ideal och med ”Folkhemmet”, men också med dem som längtar tillbaka dit. (Själv tror jag inte att det vore möjligt, men det är en annan historia.) Men jag känner också stor sympati med alla dem som upplever att samhället faktiskt har försämrats på mängder av olika sätt. Jag vågar också påstå att arbetarklassen drabbats mest av nedskärningar och den försämrade välfärden, för att ta några exempel.

Just därför blir jag ofta väldigt illa till mods när jag går in på sociala medier.

Hata Jimmie Åkesson (och gärna Trump  i samma mening för lite synergieffekter). Förlöjliga kristna som framfört lite aparta synpunkter (men skulle aldrig drömma om att göra samma sak med någon som bekänner sig till en annan religion. Just kristna är ett lovligt byte). Hashtaggar till höger och vänster. Visa att man (förlåt, ”en”) står på den rätta sidan och tycker ”rätt”. Hata-hata-hata. Ju mer mer man skriker ”fascist”, desto mer god framstår man som.

Inom parentes hände ungefär samma sak med Brexit. Ungefär samma personer som själva röstade nej till Sveriges EU-inträde hånade dem som röstade för att Storbritannien skulle lämna, kallade dem ”obildade”. Plötsligt är det som om demokratin inte ska gälla alla. Man ska helst ha en högre utbildning (akademisk?) för att få rösta. (Eller kanske det bara handlar om att ha ”rätt” åsikter? I så fall kanske man kan få dispens från utbildningskravet om  man lovar att rösta rätt?)

För att inte tala om presidentvalet i USA och den svartvita (no pun intended) rapporteringen där Obama/Clinton höjs till skyarna men Trump bara är rakt igenom inkompetent, rutten och genomvidrig. Tror folk att det verkligen är så enkelt? Antagligen. Så utspridd tycks fördumningen faktiskt vara.

Så här lät det i december 2015:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sd-storst-inom-lo-kollektivet

SD störst inom LO-kollektivet

Sverigedemokraterna är största partiet inom LO-kollektivet, visar Sifos senaste mätning som publiceras i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. 31,1 procent av LO:s medlemmar skulle rösta på SD om det vore val i dag, Socialdemokraterna får stöd av 28,9 procent.

https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2015/12/21/lo-medlemmarna-valjer-sd—trots-superkampanjen-inget-misslyckande/

SD är störst bland LO-kollektivets medlemmar, trots att LO i höstas genomfört en stor granskning av SD:s politik.

Det var i oktober som LO, centralorganisationen för arbetsrörelsens fackförbund, gav sig in i debatten om Sverigedemokraterna genom att släppa ett antal filmer på Facebook där de granskar riksdagspartiet politik. Kampanjen riktade sig till medlemmar i de 14 LO-fackförbunden.

I helgen publicerades en Sifo-undersökning i bland annat SvD och GP som visar att SD är det största partiet inom LO med 31,1 procent – en ökning med 12 procent sedan januari. Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar, kallar resultatet för årets mest dramatiska förändring. Var LO:s höstkampanj förgäves?

För att återgå till juni i år:

– En stor grupp röstar på Sverigedemokraterna för att de inte ser att det finns något annat möjligt parti. Tilltron till de så kallade etablerade partierna har sjunkit kraftigt, säger Torbjörn Sjöström, vd på Novus.

Men hur bemöts de här missnöjda människorna som faktiskt kanske mest är djupt oroade över framtiden? Som faktiskt inte kan blunda för allt som är dåligt i dag?

Med hån, hat, avståndstagande och förlöjligande.

Och de som hånar, hatar, tar avstånd och förlöjligas får kindpussar och ryggdunkar av alla de andra goda människorna därute.

För vägen till godhet tycks gå via ”SD ut ur riksdagen!” och ”Trump är farlig för  miljön”. Varför krångla till saker och ting om man kan göra det enkelt för sig?