Om en popidol från arbetarklassen och vänsterns haveri

Jag har lite svårt för när människor ska framhäva hur goda och otroligt empatiska de är. Jag har aldrig varit hemlös och vet inte ett skit om det, men jag vet att jag känner sympati med folk som på olika sätt är utanför.
.
Jag får tag i ett par exemplar av gatutidningen ”Faktum”, som jag läser med största intresse. I årets julinummer finns en intervju med ”arbetarklasspojken Martin Svensson från Varberg”.
 Faktum
Han kom på 4:e plats i Melodifestivalen 1999 och blev inte minst en idol för tjejerna.
.
.
 Det som slår mig med artikeln är hur ofta hans arbetarbakgrund tas upp:
 .
”Inte för att han klagar, han var ju ändå bara en utstickande arbetargrabb som slängdes in i en värld som inte passade honom.”
 .
Det som var värst var att jag inte kunde ta in min arbetarfamilj i det livet. De visste inte hur de skulle bete sig i den världen.
.
”Han föddes in i ett utanförskap som samtidigt var ett innanförskap.”
 .
Min uppväxt är präglad av klass. Som liten visste jag inte det, alla var arbetarklass i området. På fredagar köpte mamma skinka till mackorna. Då var det fest, skrattar Martin Svensson till.
.
Alla hade ont om pengar. Alltså ont om pengar i svensk kontext, så klart (…) Det präglade mig väldigt mycket, så när jag ser tillbaka på min barndom är det klass och politik jag tänker på. Min pappa var väldigt, väldigt vänster och aktiv politiskt. Det gjorde att det var någonting som hände med mig som gjorde att jag ville ha färg och glamour.
.
”Martin såg sin chans att bidra i den politiska kampen i egenskap av sitt kändisskap som popidol – men lämnades utanför av det kommunistiska partiet för att han var för mainstream.”
 .
Det är faktiskt väldigt roligt, skrattar han till (…) Det var väl inte tillräckligt fint att ha med en popartist, då hade det varit mycket bättre att ha med ett obskyrt punkband. Grejen var ju den att jag faktiskt kunde hjälpa till och dra in pengar (…)
Jag ringde flera gånger till Kommunistiska Partiet, till deras ungdomsförbud och även till Ung Vänster, men fick nobben.”
.
Av en slump blir han så småningom dock nominerad till riksdagen:
.
När jag varit med ett tag slogs jag av att det var väldigt lågt i tak. Det var ingenting för mig. Inom ett parti bör det finnas utrymme att diskutera saker, men så fort jag ställde en fråga bordlades motionen utan motivering. Det blev aldrig någonting av någonting. Jag upplevde försiktighet och feghet.
.
‘Efter ett äktenskap med soulartisten Dilba gifte han sig med Sevda. Det står inte varifrån hon kommer men:
.
”Nu var Martin Svensson återigen innanför men ändå utanför i en stor släkt med en annorlunda kultur än den han var van vid.”
.
Kulturer är komplexa saker. Man måste förstå en massa för att inse varför saker är som de är och det gör mig ödmjuk.
.
Vi svenskar har en otroligt självtillräcklig uppfattning om vår egen kultur och tror hela tiden att de värderingar vi har här är de bästa. Och det kanske de är, inte vet jag, men mötet har gjort mig ödmjuk för att inte bergsäkert kunna säga vad som är bäst och sämst.
.
Det man får komma ihåg är att jag förmodligen var den första svensken i en släkt på 2 000 personer. Eller, första etniske svensken, om man ska vara petig. Det var först lite stelt och spänt men ganska snart släpptes jag in i familjen. (…)
.
Med det sagt är hederskulturer frihetsberövande och allt som är frihetsberövande är jag emot i alla former. Men jag orkar inte gå in i någon debatt.
 .
Varför inte då?
 .
Sist jag gjorde det blev folk irriterade, inte minst Gudrun Schyman som då hävdade att det inte finns någon hederskultur. Hon kan hävda vad hon vill i dag, men det här finns dokumenterat.
 .
Fi
Nästa män till rakning är Jonas Sjöstedt som blir intervjuad av den före detta bilarbetaren Hasse Olsson, 70-årig Faktumsäljare i Malmö.
.
De talar inte särskilt mycket om arbetarklassen. Dagens vänster gör inte det. Jag uppfattar det som om den svikit sina gamla ideal. Jonas Sjöstedt talar mest om vinster i välfärden och han känns lika trist som förutsägbar i partiledardebatterna.
 .
Jag tycker också att det vore djupt omoraliskt om människor utnyttjades till sista svettdroppen på grund av vinstmaximering där varje överskottskrona hamnar direkt i skatteparadis som t.ex. Jersey. Men är ekvationen verkligen så enkel som den ofta beskrivs?
.
Hasse Olsson: ”Min goda vän städade på en vårdcentral som privatiserades. Hon fick jobba mycket hårdare. Vad säger du om det?”
 .
Jonas Sjöstedt: ”Om ett företag som har många anställda ska tjäna pengar, måste man driva på folk och ge dem sämre villkor. Och i städbranschen finns mycket fusk, en del betalar inte tillräckligt i skatt.”
(…)
Hasse Olsson: ”Jag hänvisades en gång till en privat klinik – men jag vägrade att gå dit!”
 .
Jonas Sjöstedt ser road ut. ”Jag har faktiskt också gjort samma sak.”
 .
Jag tycker att vänsterfolk ofta har en väldigt cynisk människosyn. De utgår automatiskt från att alla som vill starta eget är hänsynslösa kapitalistsvin som hånskrattar hela vägen till banken och inte drar sig för att utnyttja andra för egen vinning.
 .
De kan eller vill inte förstå att det finns eldsjälar som verkligen vill göra skillnad. Som vill ge både patienter och anställda bästa möjliga förhållanden och som kanske själva sliter sig halvt fördärvade på kuppen.
 .
Om det är något jag har lärt mig på senare år så är det att egenföretagare är några av de som arbetar allra hårdast i samhället.
 .
Vänstern vill eller kan heller inte acceptera att de privatanställda kanske många gånger faktiskt får bättre villkor (rent krasst är det ju även ett sätt att locka till sig och behålla sin personal!) eller att patienterna får bättre vård.
 .
Inte heller att det kanske är mer ekonomiskt försvarbart att ge pengar till en välskött privat verksamhet än att pumpa in pengar i en illa skött landstingskoloss.
 .
Så när den gode Hasse vägrade att gå till en privat klinik är frågan om han i förväg tog reda på alla fakta. Det var kanske så att just den kliniken återinvesterade hela sin eventuella vinst, eller att den gick direkt till personalen. Eller att den finansierade ett litet sjukhus i Tanzania.
 .
Det intryck åtminstone jag får är att han inte bryr sig om sådana petitesser. Han verkar styras av principfasthet – nej värre ändå – av stelbent dogmatism och då spelar sådant ingen roll.
 .
Det som tycks acceptabelt är dock att driva flykting- och HVB-boenden i privat regi. Här kan man tala om snabba cash och gigantiska vinster. Fast just sådana verksamheter ifrågasätts inte av vänstern …
*
Hasse Olsson: ”Högutbildade invandrare måste in i samhället och få lära sig svenska. Nu kör läkare taxi..!”
 .
(Jag hade hoppats att den vandringssägnen skulle ha genomskådats vid det här laget. Fast Jonas Sjöstedt argumenterar inte emot. Han borde veta att ryktena om hjärnkirurger och raketforskare är fullkomligt tagna ur luften. Varför jamsar han med hela tiden?)
.
Jonas Sjöstedt: ”Språket är viktigt, det är nyckeln till arbete, kontakt med andra människor och även till demokrati. Förstår du inte svenska hänger du inte med i debatten och kan inte se kritiskt på oss politiker.”
 .
Varför kommer jag att tänka på dåvarande Folkpartiets krav på språktest för att kunna beviljas medborgarskap? Nej visst, det var ju rasistiskt :O
 .
Men här håller jag med Jonas Sjöstedt till 100 %. Närmare bestämt, jag tycker det är oroväckande att människor som kanske inte kan någon svenska alls ska ha full rösträtt i ett samhälle där de lever i utanförskap. Blir det propaganda och i värsta fall otillbörlig påverkan som styr var deras röstsedlar hamnar? Den som utlovar högst bidrag vinner?
 .
Jonas Sjöstedt: ”Nu är Vänsterpartiet nästan ensamt om att vilja beskatta miljardärerna mer för att förortsungarna ska få det bättre.”
 .
Också ett populistiskt resonemang. Jag kan absolut föreställa mig att det finns acceptans för att höja skatten för ”miljardärer” också utanför VP:s lilla röstskara, men det är inte det saken gäller.
 .
I synnerhet som vi har facit i hand från miljardärer som valt att flytta utomlands, i likhet med alla idrottsmän som har flyttat bopålarna till Monaco för att komma undan våra höga skatter.
 .
Vad tycker Jonas Sjöstedt om att vi redan i dag har världens nästan högsta skatter medan välfärden försämras i en skrämmande takt? Detta drabbar givetvis primärt arbetarklassen som inte har möjlighet att t.ex. teckna privata sjukvårdsförsäkringar. Ännu värre: Varför talar han inte om hur hårt samma arbetarklass drabbas av inkvoteringar, instegsjobb, förtur till allmännyttans bostäder för flyktingar (som i flera fall snarare är ekonomiska migranter)? Sveket är monumentalt.
 .
(Det lär för övrigt inte finnas särskilt många miljardärer i Sverige så hela resonemanget är närmast en icke-fråga, även om det låter progressivt att rikta in sig på dem.)
 .
Hans Olsson berättar att han var medlem i Industrifacket: ”Jag jobbade på en klackbar i Lund men slutade när jag inte fick vara anställd längre. Företaget gick ju över till franchise. Rena slavarbetet och lönen räckte bara till hyran. Semester hade jag inte råd med, svarar Hasse.”
 .
Det låter givetvis mycket alarmerande men jag skulle ändå gärna vilja ha lite mer kött på benen. Från att ha haft råd med boende, semester och mat (får man förmoda) så hamnade han i en situation där hans inkomst bara räckte till tak över huvudet. Vilka löner och belopp talar vi om? Borde inte facket kunnat ingripa?
 .
Jag känner att jag börjar bli lite irriterad på den här gubben som har kört in huvudet i gammal retorik. Jag börjar också tappa respekten för den alltmer håglöse och förutsägbare Jonas Sjöstedt.
 .
Hasse Olsson: ”Jag ser inga arbetare i riksdagen. Vad tycker du om det?”
 .
Jonas Sjöstedt: ”Det är ett problem eftersom akademiker har svårt att förstå hur arbetarna har det.”
 .
Jag förstår inte varför han stör sig på just akademikerna. Åtminstone Socialdemokraterna tycks primärt bestå av små politikerbroilers som gått hela vägen via SSU och Bommersvik och gärna även fått lite snålskjuts via ”rätt” föräldrar. Mig veterligen är de flesta i regeringen inte akademiker.
.
Den hade kanske fungerat bättre med fler nationalekonomer, sociologer, biologer och teologer för att nämna några exempel än med dessa klonade pajasar med partiboken i högsta hugg.
 .
Jag tänker på Martin Svensson ovan. Han är intressant, för intelligenta resonemang och visar integritet. Han kan uppenbarligen tänka själv. Jag jämför honom med de båda andra gentlemännen som kört fast i trötta ideologier och typiska floskler och som inte kommer någonstans.
 .
Och siffrorna talar sitt tydliga språk sedan länge – vänstern har havererat:
 .

”Och för första gången är Sverigedemokraterna största parti bland arbetare, visar SVT/Novus – och de får stöd av 27,6 procent av männen.

FAKTA: STÖDET BLAND ARBETARE

M                         14,4

L                          3,3

C                          9,2

KD                        4,0

S                          24,0

V                          9,3

MP                        4,6

SD                        29,6

 

De missförstådda vänstersympatisörerna

Exempel på vulgärpropaganda:

Alla män är potentiella våldtäktsmän.

Alla muslimer är potentiella terrorister.

Alla vänstersympatisörer är potentiella våldsverkare. (Jävla kommunistpack!)

En bekant till mig hade velat åka på ett jubileum i USA, men avstår då han är rädd att Trumps administration skulle sätta käppar i visumhjulet. Jag förstår att det känns bittert.

En mogen, intelligent och sympatisk familjefar och egenföretagare som påminner mig lite om Jonas Sjöstedt, som jag också gillar. Lugna och sansade, kloka, bra människor.

Att man röstar på partier på vänsterkanten behöver givetvis inte alls innebära att man handgripligt vill ”krossa alla kapitalistsvin”, även om man i någon mån kan förväntas hylla revolutionen och anser att ändamålen får helga medlen ”i den väpnade kampen för att störta fascistiska och imperialistiska samhällsstrukturer”. (Det känns inte riktigt hederligt att bara blunda för den traditionella retoriken och dogmerna.)

Givetvis är tanken på att exempelvis Jonas Sjöstedt skulle attackera polishästar med gatstenar helt absurd.

Det finns vänstersympatisörer som inte tvekar att bruka våld för att nå sina syften och det finns de som vill gå den parlamentariska vägen.

Ändå finns det en stark och utbredd beröringsskräck som tyvärr stänker även på andra.

När man hör Jonas Sjöstedts varma röst och talet om vinster i välfärden och sextimmars arbetsdag är det lätt att glömma bort partiets förflutna. För inte så länge sedan hyllade man en av de vidrigaste doktriner som någonsin existerat; bland annat DDR var en kär bundsförvant.

Mig veterligen har det alltid funnits misstänksamhet mot vänstersympatisörer i USA. Under McCarthy-eran tycks det ha gått fullkomligt över styr. Därefter har det gått lite upp och ner. Nu är det kanske lite extra mycket upp.

Men inte bara Trump är misstänksam mot vänstern. I sanningens namn gäller det även socialdemokraterna här i landet.

Åsiktsregistrering (minns IB-affären, vilken skandal!), och ”hålla rent på vänsterkanten”. Att få stöd i riksdagsvoteringar är en sak, men än i dag har vänsterpartiet aldrig inbjudits till regeringen.

Annorlunda uttryckt: De får gärna agera röstboskap men aldrig komma in i värmen. Det är uppenbart att inte bara Stefan Löfven hellre föredrar samverkan med borgerliga/ nyliberala partier som Liberalerna eller Centern.

Om jag hade varit vänsterröstare hade jag nog upplevt det som ganska förnedrande.

Hade jag för övrigt kunnat lita på att åsiktsregistreringarna inte hade fortgått även efter IB-avslöjandet? Kanske har även jag gått miste om en sökt anställning på grund av mitt medlemskap i VP(K), Syndikalisterna eller SKP – med eller utan Trumps inblandning?

I Tyskland flaggar Angela Merkel för att förbjuda extremvänstern efter kravallerna vid G20-mötet.

Hamburg skakades av stora protestaktioner under G20-mötet. Delar av protesterna urartade då ungefär 1.000 maskerade aktivister bland annat satte eld på flera bilar. När polisen uppmanade aktivisterna att ta av sig sina masker så startade våldsamheterna. Rutor till affärer krossades och bråte sattes i brand. Polisen använde tårgas och vattenkanoner för att skingra den våldsamma delen av demonstrationen.

Ungefär 200 poliser skadades i sammandrabbningarna och flera personer greps.

http://www.aftonbladet.se/debatt/a/QV3nR/vansterns-extremism-hotar-var-demokrati

Gränsdragningen mellan extremvänster och ”vanlig” vänster” torde bli en grannlaga och inte minst godtycklig uppgift. Det blir kanske en och annan ”snäll” som hamnar under lupp och förklaras som persona non grata. För säkerhets skull.

Jag personligen är lika övertygad om att alla män är inte potentiella våldtäktsmän som att alla vänstersympatisörer (inte minst de som bekänner sig som ”kommunister”, vilket i sig är alarmerande) inte heller är potentiella våldsverkare.

Jag förstår också att det är trist att bli misstänkliggjord. (Samtidigt kan man ibland önska att de demokratiska förkämparna tog mer avstånd från dem som faktiskt ger uttryck för tvivelaktiga metoder.)

Kan det vara så att Trump i det här fallet tar det säkra före det osäkra och faktiskt agerar ganska rationellt (även om han brukar beskyllas för motsatsen)?

För att återgå till hemmaplan kan vi titta på valresultaten och konstatera att VP nästan konstant ligger och harvar i intervallet 5-10 %, decennium efter decennium. Att plocka bort K:et hjälpte bara tillfälligt (Gudrun Schyman har onekligen varit ganska framgångsrik under långa perioder.)

Det är uppenbart fler än Trump som inte är förtjusta i vänsterns historia och retorik, även om han får klä skott för det som man inte råkar gilla. Och svensk arbetarklass söker sig i allt större utsträckning åt annat håll.

Churchill-envy

Margaret

Vad hände med den ”riktiga” vänstern?

Tidigare stod vänstern upp för arbetarklassen och värnade om de svagaste i samhället.

Jag har länge undrat över varför de övergav en av de (få) sympatiska delarna av sin filosofi och från sitt koketterande medelklassperspektiv i stället började anamma nyliberala värderingar.

Då ramlar jag över en välskriven, intelligent och oerhört intressant ledare i tidningen Proletären, som är organ för Kommunistiska Partiet.

Nu hamnar vi långt från politisk korrekthet, ”godhetsknarkande”, stoppa växelmynt i tiggarnas muggar och Allt-till-Alla. Bort med tomma floskler och det till intet förpliktigade och givetvis fullkomligt orealistiska ”inte ställa grupper mot varandra”.

Det som ledarskribenten för Proletären besitter är konsekvenstänk, något som tycks saknas hos alltför många Facebook-läsare (som är såå ängsliga för att gilla ”fel” inlägg), gapiga feministbrudar som älskar att hata alla män och lättmanipulerade #vistårinteut-damer.

Och plötsligt känns den gråtmilde Jonas Sjöstedt bara trött och passé med sin fokusering på och ältande om ”vinster i välfärden”. Varför kan inte han visa lite ryggrad i stället, slå näven i bordet i en kamp för vad som händer ute i alldeles för många av Sveriges förorter?

Några axplock följer nedan men jag rekommenderar varmt alla att läsa hela artikeln.

http://proletaren.se/ledare/vad-gor-vanstern-fel-nar-arbetare-rostar-pa-sverigedemokraterna

Det är genom en i ord humanistisk flyktingpolitik som den moraliska supermakten Sverige ska visa att man värnar de lidande och utsatta i världen.

Därmed accepteras migration som en lösning på världens problem och orättvisor. Men migration kan aldrig lösa dessa problem. Folkfördrivning är den liberala lösningen där problem skickas vidare och någon form av osynlig hand till slut gör att arbetskraften hamnar där det finns någon kapitalist som är beredd att köpa den.

Omsatt i praktiken – i en kapitalistisk värld – är folkfördrivningens resultat allt annat än humant. Familjer slås sönder, länder dräneras på sina befolkningar, tusentals dör vid smugglandet på Medelhavet och de sociala och ekonomiska problemen i mottagarländerna fördjupas.

Folkfördrivningen är en ond spiral som hjälper till att upprätthålla de orättvisor och det förtryck som ligger bakom migrationen. Istället för att stanna och kollektivt kämpa för en bättre framtid, blir alternativet i en hopplös och individualiserad värld att emigrera och hoppas på en bättre framtid någon annanstans. Den överklass som vägrar ta ansvar för sina länder och medborgarnas väl och ve kan därmed sitta kvar vid makten.

Enligt medelklassvänstern är problemet att det svenska samhället är rasistiskt och att infödda svenskar är rasister. Istället för att angripa den förda politiken har medelklassvänstern inget annat än förakt för de arbetare som reagerar allt mer negativt när man ser konsekvenserna av den förda politiken.

Därmed gör sig medelklassvänstern totalt ointressant i arbetarklassens ögon och blir en del av den elit som bär ansvar för de växande problemen. Detta gäller inte bara i förhållande till den infödda delen av arbetarklassen, utan inte minst för arbetare och småföretagare med invandrarbakgrund som lever i de områden som drabbas av politikens konsekvenser.

Några kommentarer:

”Men det mest förvånande är att det i slutet inte kommer de vanliga kommunistflosklerna om att arbetare förena eder, och att med kamp så ska detta ändras. Blir mer som att redaktionen äntligen fått skriva vad de egentligen tycker, att de faktiskt ser problemen, men att de har ingen djävla aning om vad som ska göras åt saken vare sig i världen eller här i Sverige.

Bra ledare…. väldigt klarsynt… speciellt för att vara från någon långt till vänster”

”Kommunistiska Partiet (fd. Kpml(r) skiljer sig från den övriga ”vänstern” då de har många medlemmar i blåställs yrken. Dom börjar så smått att se att det är deras egna medlemmar som drabbas först och hårdast av massinvandringen till Sverige. De här gamla r-arna har heller inte haft så mycket övers för HBTQ bögeri och andra perversa yttringar.

Kommunistiska partiets antagonister består av akademiker (Socialistiska partiet och Rättvisepartiet socialisterna) med vänsterliberal agenda, allt åt alla och annat skit, som inte går hem hos blåställen.”

”Man ska inte blanda ihop den ursprungliga arbetar vänstern med dagens snöflingevänster. Den ursprungliga arbetarvänstern bestod av fattiga människor som i många fall gick till ett arbete med livet som insats för att få ihop ett fåtal korvören. Dagens snöflingevänster består av personer från övre medelklassen som förstör det gemensamma samhället med en massa påhittade konflikter bara för att dom själva ska få känna sig goda och speciella.”

”Och det är skillnad på arbetskraftsinvandring efter behov och fri invandring, för att man vill ha ett bättre liv. Det är bara historielösa låtsas-kommunister som tycker om lönedumpning och fri invandring. Om man ska lära sig företagsekonomi och hur det fungerar i verkligheten, så bör man läsa Karl Marx och kapitalet. Då förstår man att fri invandring löser inga problem. Tänker inte gå in på olika filosofier, för alla har sina fördelar och brister. Man får anpassa sig efter situation och inte låta sig bli utnyttjad, för det kommer man bli för eller senare. Och det är därför vi har våra samhällsproblem idag, för att folk utnyttjar vår godhet. Det finns även gränser för kommunister, hur mycket man kan bli utnyttjad. Det verkar som några har kommit till den insikten.”

Det är en befriande känsla att inse att det trots allt finns människor i dagens samhälle som inte ”köper” alla färdiga åsiktspaket och sväljer all propaganda. Att det finns människor som kan och vill tänka utanför ramarna. Att det faktiskt finns människor som visar integritet.

En del av dem råkar vara hardcore kommunister och en del hamnar på helt andra ställen utmed det politiska spektrumet.

Oavsett vilket förtjänar de respekt.

Men jag kan fortfarande inte förstå varför vänstern sviker de svagaste i samhället.

 

 

Miljöpartiets inhumana anhörigpolitik

Minns ni den dåvarande borgerliga regeringens uppgörelse år 2011 med MP om invandringspolitiken, den som möjligen kan beskrivas som en ohelig allians?

Det var innan Reinfeldts ”öppna era hjärtan”. Men liksom då väckte han stor uppskattning i vissa läger. Vem hade kunnat tro att det fanns en moderat som inte bara var osjälvisk utan även God!

Många var betydligt mer skeptiska:

Det handlar om att konkurrensutsätta svensk arbetarrörelse, för att pressa ner lönenivåerna och öka företagens vinster. Hundra års facklig kamp har gett hyggliga löner även åt relativt okvalificerade yrken, detta vill somliga råda bot på. Från borgerligt håll hörs ständigt kraven på enkla jobb, med låga löner, för att ”sänka trösklarna” på arbetsmarknaden.

Det är nog det huvudsakliga syftet med vår generösa flyktingpolitik

*

Skulle man gå ut öppet med att man importerar arbetskraft som konkurrerar med de svenska arbetarna, skulle man möta massivt motstånd från både fackföreningarna och politiker på vänsterkanten. Nu har man maskerat projektet i form av flyktingmottagning, det kan ju ingen ha nåt att invända emot om man inte vill förknippas med rasism, nazism och annat. Och det vill ju ingen.

*

Resultatet blir dock det önskade: man har skaffat sig ett lågutbildat låglöneproletariat, folk som är beredda att ta vilket jobb som helst till vilken lön som helst. Speciellt om man kombinerat detta med ”nya enkla jobb” och försämrade bidrag och a-kassa, då har företagen en outsinlig källa billig arbetskraft att ösa ur

Då var det lite enklare att tro på Miljöpartisterna.

– Denna överenskommelse innehåller ett antal förbättringar och innebär att fler människor kommer att kunna bygga sin framtid i Sverige, som deras Maria Ferm uttryckte det.

Genom att låta deras nära och kära följa efter skulle livet underlättas för de flyktingar som hade fått en fristad här i Sverige. Då skulle de slippa oro och kunna koncentrera sig fullt ut på studier och arbetssökande.

Man kommer på sig själv att nicka instämmande. (Dessutom är ju Sverige ett rikt land eller … tja …)

De kommer hit, erbjuds bostad, läkarundersökning, vaccinationer, SFI-undervisning och pengar och så lever de lyckliga i alla sina dagar med sina närmaste familjer. Eller?

De äldsta kvinnorna ser man inte ute så ofta, åtminstone inte här i Malmö. Däremot många unga med barnvagnar, gravidmage och ett eller flera barn i släptåg. De trängs med oss andra på stadens överfulla bussar. Men var håller de äldre hus? Sitter de inne i sina lägenheter och är rädda för att gå ut? Får de kanske inte lämna bostaden för sina ”patriarkala strukturer” till män? Eller är det ett frivilligt val?

När man någon enstaka gång ser någon som skyndar förbi på en trottoar och faktiskt är lite äldre, som tydligen har gett sig iväg från den trångbodda tillvaron i en förort som präglas av våld och kriminalitet, är intrycket ofta inte att de mår särskilt bra.

Jag undrar om Miljöpartiet tänkte hela vägen, så att säga.

En fiktiv liten gumma från Afrikas Horn går till en av Malmös många vårdcentraler för en hälsokontroll.

Muslimska kvinnor

Hennes förra bokning blev inställd eftersom tolken aldrig dök upp. Nu är det dags för ett nytt försök.

Allmänläkaren är försenad och stressad. Han frågar hur det står till:

Det sticker i axlarna och värker i benen när jag går i trappor, och när jag kissar svider det ibland.

Om jag skulle bli allvarligt sjuk vet jag att ambulansen kanske måste invänta polis, och då hinner jag kanske dö under tiden.

Räddningstjänst

Jag mår dåligt av kylan och blåsten och mörkret och är rädd för alla vithyade människor som pratar ett så konstigt språk. Kvinnorna är skamlösa och visar både håret, armarna och benen för alla som vill titta, som vore de värsta sortens skökor.

Det är inte bra för våra pojkar och män och det väcker lusta i deras kroppar. Jag förstår inte att de där lättfotade slinkorna inte kan ta hänsyn till våra traditioner. Till att vi mår dåligt av deras beteende.

Svenska kvinnor 2

Jag åker inte längre ner på stan. Bussen var ofta överfylld och folk knuffades och körde armbågarna i varandra och chauffören körde ryckigt. Men jag slutade försöka lära mig svenska.

Det var extra svårt för mig som aldrig har gått i skolan. Jag fick lära mig namnet på färger och veckodagar men vad har jag för nytta av det. De blandade analfabeter med läskunniga och studiemotiverade med oss gamla och trötta. De blandade folkgrupper som avskyr varandra som pesten sedan flera hundra år tillbaka. De trodde att allt gammalt groll skulle vara glömt. Lärarna mådde inte heller bra, det märktes. Även om de log och skämtade jämnt så nådde deras leenden inte ögonen.

De säger att det är krig i mitt land men det har jag då aldrig märkt av. I min by känner man sig trygg. När vilddjuren ylade på natten kunde man förstås bli lite ängslig – men då beväpnade sig karlarna och gick iväg för att skydda oss kvinnor och barn.

Här är det bråk och förstörelse. Ljudet av gnisslande bildäck och sirener från polisbilar dygnet runt

Jag vill  inte bo i något ”mångkulturellt land”. Jag vill bo med sådana jag känner gemenskap med. Det andra skrämmer mig.

Muslimska kvinnor paraply

På gården står skeletten kvar efter utbrända bilar och vandaliserade cyklar. Ungdomarna kastar sten och skriker fula ord. Mina barnbarn har också ett fult språk, trots att de fortfarande är små. Jag hör att det inte är någon ordning i skolan och att lärarna blir illa behandlade.

Bilbränder

Det värsta är mina systrar som är kvar hemma i byn. Den ena blev änka nyligen och den andra har ont i hjärtat.

Jag oroar mig ständigt för dem. Jag kan inte sova om nätterna. Jag önskar att jag kunde vara hos dem så att vi kunde stödja och hjälpa varandra. Vi har alltid levt tillsammans.

Men min gamla moster, som jag brukade ta hand om, hon avled förra året. Hon kunde aldrig förlåta att jag lämnade henne och flyttade till ett land långt borta. Det skaver ständigt i mitt samvete. Varför kunde inte Sverige låta henne också komma hit? Hon var ju också anhörig. Varför fick jag och inte hon? Hur kan ett rikt land ställa olika grupper mot varandra?

Jag saknar vår by med de kacklande hönsen och solnedgången i horisonten. Barnen spelade fotboll och skrattade och den röda sanden virvlade under deras fotsulor. Vi systrar satt och sydde och karlarna rökte vattenpipa och skämtade och skroderade medan den tryckande hettan gav vika för dagen.

Sudan

Vi kvinnor gick ner till floden och tvättade kläderna. Korgarna var tunga att bära men vi kände stolthet efter varje dagsverke.

Här i höghuset ligger tvättstugan nere i källaren. Jag har gått en kurs tillsammans med en tolk för hur man ska trycka på knapparna, men jag är rädd för att gå ner dit.

Det luktar konstigt och jag oroar mig för drogmissbrukarna som drar runt. Tänk om de bryter sig in!

Läkaren döljer en gäspning bakom handryggen och sneglar diskret på klockan. Lite till måste han hålla ut.

Jag saknar mina rötter. Jag saknar mina vänner och min stora släkt.

Nu bor jag på sjunde våningen. När jag ser ut genom fönstret omringas jag av grå regnmoln och trista åttavåningshus på alla håll. Det kallas väl … Kroksbäck … där jag bor. Fast det ser visst lika ut överallt. I Rosengård, Holma och Lindängen.

Kroksbäck,_Malmö

Trångt bor vi också, så trångt att barnbarnen inte klarar att läsa sina läxor. På biblioteket vill de heller inte vara, för där är det stökigt. Vad har de för framtid om de inte ens har möjlighet att sköta sitt skolarbete?

Badrummet är vattenskadat och marken nedanför balkongerna täckt med skräp.

Lindängen,_Malmö

Min äldste son har köpt en Audi och bensinen kostar mycket pengar. Det är svårt att få pengarna som blir över att räcka till mat. Röker gör de ju också. Jag kan bara hoppas att bidragen ska höjas så att vi slipper gå hungriga. Kan doktorn hjälpa mig så vi får mer bidrag?

Snart kommer den långa hösten och vintern och jag vet inte om jag orkar med ytterligare en. Jag håller mig inomhus för att slippa snålblåsten och fukten men mörkret tränger sig ändå på.

Det sägs att man ska sopsortera men jag orkar inte för det gör ont i axeln. Jag tänker på mina systrar hela tiden, på deras barn och barnbarn. Jag tänker på min brorson som bor i Kanada. Han hamnade i fängelse för droghandel eftersom han aldrig lyckades få ett hederligt arbete, och då gör det ont i båda axlarna …

Läkaren tittar ogenerat på sin klocka. Tiden är ute.

Säg åt henne att inte slarva med sina D-vitaminer, förmanar han tolken. För övrigt ligger blodvärdet och trycket inom ramarna. Jag kan skriva en remiss till sjukgymnast som kan rekommendera ett träningsprogram för axlarna.

Om inget oväntat inträffar – men det får vi ju verkligen inte hoppas! – så kommer ni att bli kallade om ett år igen.

Varsågod – nästa!

Muslimska kvinnor 3

https://www.svd.se/i-asylkrisens-spar-374-000-anhoriga-vantas

På fem år väntas 374000 anhöriga ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.

Migrationsverkets senaste prognos, som publicerades i tisdags, visar att regeringens ansträngningar att minska antalet asylansökningar har fått effekt. Men samtidigt gör förra årets rekordhöga invandring att antalet ansökningar om anhöriginvandring kommer att öka under de närmaste åren.

Hur ska det gå för dessa enorma skaror?

Lika dåligt som dem som kommit de senaste åren? Kommer de också att möta utanförskap, segregation, bostadsbrist, kriminalitet och hopplöshet …?

Eller snarare – finns det något som pekar på motsatsen?

 

Våra vinklade medier

I juli 2016 kom vår då 14-årige son en dag och räckte fram ett hemsnickrat kontrakt för min underskrift.

USA Vadslagning

Det var med pösmagad arrogans jag greppade en penna och slängde ner en snajsig signatur. Jag visste ju att Trump bara var en stor pajas (med pinsam frisyr). ”Alla” visste ju att han bara var en stor pajas (med pinsam frisyr) som ingen kunde ta på allvar. Att han aldrig någonsin skulle kunna bli vald till president, vare sig i USA eller någon annanstans. Det hade jag hört och läst i svenska nyhetsmedier och sociala medier. Det skulle bli rena promenadsegern.

Men min son var minst lika säker på sin sak (ni har väl inte missat att beloppen ovan avviker från varandra?) Han kände på sig att han hade pengarna som i en liten ask.

Veckorna och månaderna gick och valet närmade mig med stormsteg. Enligt svenska medier hade Hillary Clinton 70-80 % chans att vinna. Det var klart att hon skulle vinna. Trump var ju bara en pinsam pajas (och frisyren ska vi bara inte tala om …)

Givetvis skulle jag inte ha hjärta att kräva min son på pengarna efter den nära förestående utklassningen. Jag sade att han kunde riva kontraktet. 800 kr är fortfarande en hel del pengar för någon som fortfarande går i grundskolan och saknar en egen inkomst.

Förhoppningsvis skulle han dock ha lärt sig en läxa och aldrig mer slå vad om pengar. I synnerhet inte när det var givet på förhand att han skulle komma att förlora.

Mamma och son.jpgDagen D följde jag SVT:s valvaka hela natten igenom. Såg de bestörta reportrarna och följde deras allt mer krampartade förklaringar:

Men inte Florida också, det skulle ju vara ett säkert fäste? (Suckar och gråtfärdiga miner.) Nja, jo … men dom har inte räknat storstäderna ännu. Där vinner dom. Där blir saken avgjord. (Hoppet är det sista som överger människan.)

Lite försent började jag att läsa på. Jag läste om den utbredda besvikelsen bland många amerikanare, om deras oro över stagnerande ekonomi, arbetslöshet och de ändlösa proxykrigen i Mellanöstern som tagit så ofattbart många liv under de senaste decennierna.

Jag läste om att den hyllade Obama hade ”ärvt” fyra krig och lämnade över dubbla antalet till sin efterträdare. Förvisso tilldelades han Nobels fredspris – fast det var alldeles i början av sin presidenttid. Jag läste om den krigslystna Hillary Clinton, om mutor och skumraskaffärer. Om knarkhandel, svartjobb och lönedumpning som åtminstone delvis kunde härledas till människor (bl.a. mexikaner) som vistades olagligt i landet. Om fiaskot med Obamacare.

Om missnöjet med rådande politik och den dittillsvarande utvecklingen. Om kritik mot etablissemanget och, kort och gott, en utbredd önskan om något annorlunda.

Förra sommaren hade vår son varit iväg på en långresa strax innan han författade det ovanstående kontraktet på bra, om än inte perfekt engelska. Jag tror att han passade på tillfället att läsa olika sorters medier när han fick en stund över på vandrarhem och flygplatser.

Det var därför han visste att den verkliga bilden faktiskt stämde dåligt överens med den vinklade version som de svenska medierna älskade (av för mig oklar anledning) att pumpa ut.

Saken var klar. Han hade vunnit vadslagningen och fick sina pengar.

Nej, han fick faktiskt dubbla summan. Det ska löna sig att söka sanningen, vara öppen för olika åsikter, tänka kritiskt och dra sina egna slutsatser.

I ärlighetens namn ska medges att valet blev väldigt  jämnt. Det kunde mycket väl ha gått så att Clinton vann valet. Men hur man än vänder och vrider på det så är det uppenbart att de svenska medierna hade brustit i sin rapportering.

 

(För övrigt befinner han sig just nu i USA.  I morgon ska gruppen resa till Mount Rushmore, South Dakota, och beskåda de magnifika presidentbysterna som huggits ut ur en klippa. Den gode Trump är på G20-möte i Hamburg, så deras vägar kommer dessvärre inte att korsas. Annars hade de kunnat slå sig ner för att grilla lite marshmallows och prata världspolitik. Presidenten hade nog skrattat gott om han hade fått höra talas om vadslagningskontraktet. Och livet går vidare – på båda sidor om Atlanten.)

 

 

 

Välkommen till Fem!n!st!skt haver! !!

 

F!:s nya partiledare – vid sidan om den seglivade Gudrun Schyman – var i blåsväder redan innan hon valdes i mars.

Hon har tidigare bland annat anklagats för att struntat i att betala lön till sin städerska.

Victoria Kawesa har i media profilerat sig som en ”rasifierad feminist och antirasist” och är vid sidan av sin politiska karriär anställd som skattefinansierad genusforskare vid Linköpings universitet.

39-åringen var tillsammans med den flerfaldigt brottsdömde AFA-veteranen Tobias Hübinette en av medförfattarna till regeringens hårt kritiserade rapport om ”afrofobi” (…)

En annan skuld rör omfattande städhjälp i hemmet som den 39-åriga toppolitikern köpt av en polsk städerska – men sedan avstått från att betala.

Städerskan, som nu har tvingats lämna vidare fakturan på 11.600 kronor till Kronofogden, säger till Fria Tider att hon varje vecka åkte hem till Victoria Kawesas privata lägenhet för att städa.

– Jag tvättade hennes fönster och städade allt annat, säger städerskan.

Bluffade om betalning
När Fi-toppen plötsligt slutade betala för tjänsterna, två veckor i rad, bad städerskan om en förklaring. Istället för att bita i det sura äpplet och börja städa sin egen bostad valde den 39-åriga karriärfeministen att ljuga, och lura den polska städerskan att jobba vidare – gratis.

– Hon sade bara att hon skulle betala veckan därpå men gjorde aldrig det. För mig är det mycket pengar. Jag måste betala skatt varje månad, så jag var tvungen att göra något, säger den polska städerskan till Fria Tider.

Politikern gjorde sig därefter oanträffbar och vägrade att svara på samtal.

Dubbelmoral à la politiker:

Victoria Kawesa, toppnamn på Feministiskt initiativs riksdagslista, har kampanjat mot rutavdraget och sagt att ”vi måste avskaffa bidragen för de rika”.

Nu kan Expressen.se avslöja att hon själv använt avdraget för städhjälp.

Därefter har hon gjort en del klavertramp:

Fi 3

samt blivit polisanmäld för plagiat.

Orsaken är att hon ska ha hållit ett föredrag – och i detta använt en annan forskares material, skriver partipolitiskt obundna Feministiskt perspektiv och Aftonbladet. På uppmaning av Göteborgs universitet har den aktuella forskaren nu gjort en polisanmälan mot Fi-ledaren.

Företrädare för Göteborgs universitets doktorandkommitté menar att Victoria Kawesa, även om hon bett om ursäkt, försökt tona ner händelsen.

– Efter en del påtryckningar publicerades en rättelse, men i den rättelsen tonas allvaret ner. Hon får det att låta som att det handlar om ett par meningar, när det i själva verket handlar om 20 långa meningar och en texttät power point-presentation, säger Gró Einarsdottir, som ser allvarligt på agerandet.

– Det finns en forskningsetik som alla är inskolade i från dag ett på universitetet. När det blir sådana här uppenbara brott mot forskningsetiken är det viktigt att man markerar mot det, så folk inte kommer undan med att använda sig av andra människors verk.

Victoria Kawesa fick också i december svidande kritik från chefen för den egna institutionen vid Linköpings universitet och alla hennes tidigare texter granskades.

– Vid G16-konferensen i Linköping (…) använde du material från Therese Svensson på ett otillbörligt sätt, skriver prefekten Per Gyberg i ett brev riktat direkt till Victoria Kawesa.

– Jag vill skriftligen markera att detta naturligtvis är helt oacceptabelt och att Linköpings universitet ser mycket allvarligt på det inträffade.

Onda tungor påstår dessutom att hon ljuger om sin akademiska titel när hon titulerar sig som lektor, trots att hon i själva verket ”bara” är doktorand och därmed saknar kompetens för att nå en sådan utnämning.

På den alternativa Almedalsveckan blev det en hel del märkligheter.

”⌈Nationella motståndsrörelsen*⌉ säger på sin hemsida att de vill döda statsministern … de vill döda alla oss som inte har vitt (vitt !??) svenskt blod i våra kroppar …

Detta illa förtäckta mordhot mot landets statsminister är givetvis helt fruktansvärt och, om ingen annan redan har gjort det, förutsätter jag att hon har polisanmält  fallet.

Det är konstigt att det inte talas mer om det. Inte minst i ljuset av NMR:s nära förestående deltagande i Almedalen. Så konstigt att man undrar om det är alldeles sant … men varför skulle hon hitta på en sådan sak?

De vill döda alla så kallade vita svenskar som anses vara rasförrädare, och med rasförrädare menas att man står upp för demokratiska värderingar.

???

Det finns det som är mer anmärkningsvärt än det vita blodet.

Hon tycks ha missuppfattat begreppet yttrandefrihet å det grövsta …

Och argumentet som man använder är ju att men nazister har ju också yttrandefrihet.

Det här – är någonting som är väldigt väldigt konstigt

För att den här yttrandefriheten skulle då betyda att de har frihet att kränka, hota och mörda”

(mörda!??)

*Ibland betecknar hon partiet ”Nationella motståndsrörelsen”, ibland kallar hon det för ”Nordiska motståndsrörelsen”, men jag utgår från att hon syftar på en och samma företeelse.

Sen halkar hon in på Svenskarnas parti, som mig veterligen inte längre finns, och plötsligt hamnar man i ett filmklipp från Sverigedemokraterna. Känns som om hon jämställer dessa partier. Känns inte helt seriöst.

Allvarliga anklagelser mot ”säkerhetsvakter” som inte skyddade henne.

… det var då jag insåg att om man bär på en vit kropp, och är en vit man, då kan man bete sig som man vill i det här landet.

Men snälla …

DN rapporterar idag om en forskningsstudie som visar att kvinnor får lägre straff än män i Sverige. Avhandlingen är från Stockholms Universitet, och 300 simulerade rättsfall har studerats. Personernas utseende kan spela en viss roll, men helt avgörande är könstillhörigheten, skriver DN.

Även rapporter från Brottsförebyggande rådet, Statistiska centralbyrån samt Åklagarmyndigheten visar på att män tenderar att dömas till hårdare straff, exempelvis fängelse, och kvinnor till mildare straff som skyddstillsyn

Sen är vi tillbaka hos Sverigedemokraterna igen …

Sen är det dags för vilda kravallscener. Varifrån, undrar jag?

Och så vidare.

(Det här var del I av min lilla granskning av Fem!n!st!skt Haver!. Det kommer mer.)

Vi är en politik som tänker större!”

Vi är den tydligaste motsatsen till den högerextrema nationalistiska politik som Sverigedemokrater med hjälp av alliansen vill driva igenom.

Jaha, undrar vad alliansen själva säger om det påståendet …

* *

Ursprungligen postat av Alfheim på Flashback

För att vissa inflytelserika människor anser att ”vi lever i en kolonial vitmaktordning”. Nationella sekreteriatet för genusforskning gjorde en okritisk intervju med Kawesa med anledning av den aktuella föreläsningen ”Svarta kroppar och vit vrede”.

http://www.genus.se/nyhet/svarta-kroppar-och-vit-vrede/

 

Den där artikeln var riktigt obehaglig på många sätt. I artikeln finns nedanstående citat av Kawesa,:

Citat:

– Denna fråga diskuteras sällan i Sverige. Vita människor tycker att det är väldigt obehagligt att prata om ras, säger hon.

Hur är det nu, existerar raser eller inte? Det är ju svårt att diskutera något som inte finns menar jag.

Rasbiologi fast utan biologi verkar vara ett genomgående tema i den här världen.

 

*

Vådan av att vara lång

Jag går in i en specialbutik för fritidsutrustning och frågar efter sovsäckar.

De hänger på en lång rad; den ena aptitligare än den andra. Hallonrött, apelsin, diskret nougatbrunt eller varför inte en tvåfärgad i havsblått och ettrigt smaragdgrönt? (Min personliga favorit.)

Priset för de med dunfyllning ligger i spannet mellan 3 000 och 4 000 och jag nyper i och lyfter upp en med handen. Den känns otroligt lyxig. Utan tvekan somnar man ovaggad i en sådan för att därefter drömma rosenröda drömmar resten av natten.

En annan fördel med dun är att de är väldigt lätta, till skillnad mot dem i syntetmaterial. Å andra sidan tar den senare varianten betydligt mindre plats och behöver inte kemtvättas.

Det är min son som ska ut och campa, berättar jag för den unge, trevlige och initierade säljaren, men han behöver en som är längre än standardmodellerna.

Inga problem – det har tillverkaren tänkt på.

De extra långa är anpassade efter en max. användarlängd av 195 cm.

Oj då … min son är just 195 och eftersom han bara är 15 så kommer han antagligen att växa lite till …

Säljaren tror att man kanske kan beställa hem ännu längre modeller. Men som sagt, det är inget som ligger och skräpar just där och då.

Jag tackar så mycket för hjälpen och går vidare. Ska träffa grabben som varit iväg i ett annat ärende.

På vägen hem hoppar vi av bussen och går in i en Jysk-butik. Han har sett på deras hemsida att de säljer extra långa sovsäckar.

En liten stund senare kommer vi ut därifrån med en sovsäck som är 230 (!) cm lång och kostar 1/10 jämfört med priset hos fackhandlaren.

Missförstå mig rätt, jag är säker på att de dyrare också är av betydligt bättre kvalitet. (Färgerna … åh, färgerna … ska vi bara inte tala om …)

Han testar sovsäcken hemma i sitt pojkrum och tycker att den känns OK. I morgon bär det av till San Francisco och jag vet att han sannolikt kommer att sitta väldigt obekvämt under den långa flygresan.

Men plötsligt slog det mig – vad ska tjocka människor som vill sova i sovsäck ta sig till? Alla varianterna ser lika fodralsmala ut.

Det är möjligt att Jysk kan stå till tjänst där också. Eller får de väl bita i det sura äpplet och nöja sig med luftmadrass och (dun-)täcke ovanpå.

Värre är det nog med flygresan för dem som är extremt breda över bakdelen.